En outtröttlig motor

Ja en sådan är det i Jippie, en outtröttlig motor alltså. Och det är jag ju våldsamt tacksam för, fast ibland så misstänker jag att hans liv är ganska så tråkigt... med tanke på vad han orkar och förmår alltså. Men hans matte måste ju orka och förmå också...

I lördags var vi i alla fall iväg och tränade i en inomhushall, och då i sällskap med lilla springerfröken Stella som han gillar skarpt. Och Stella är så duktig på det där med hundkommunikation så det funkar kanonbra även med Salza, som inte alltid godtar andra hundar. Hennes urvalskriterier är att om hundarna är stökiga på minsta lilla vis, då blir hon sur på dom, men Stella är det inga som helst problem med, Salza godtar henne helt och fullt, och det är Stellas förtjänst... 

Vi var i alla fall i hallen och tränade i nästan 2 timmar. Vi turades om förstås, en i taget, men jag är ju en så krävande matte så jag kräver att den av mina hundar som inte jobbar ska ligga stilla, okopplad, och nöja sig med att titta på, och det är ju träning det också. 

Faktiskt så tror jag att det är träning av det svårare slaget... att se matte dela ut godis och inte få vara med, eller att se matte och kompisen kampa med en leksak och inte få delta... det är förmodligen ganska så höga krav, i alla fall för ynglingen Jippie. Men han överraskade mig och skötte det där hur bra som helst.

Med Salza tränade jag lite högerhandling, men det är svårt. Antagligen svårare för mig än för henne tror jag nu... det är inte lätt att lära gamla lydnadstanter att tänka om. 

Och det är inte lätt för gamla tanter att hålla reda på sig själv, alla skyltar och så att hunden håller sig på höger sida. Rally är en sport för alla säger man ju, men då får man i alla fall inte vara gammal och förvirrad för då knorkar det ihop sig rejält.

Jippie fick träna lite rally, men där är problemet detsamma som i lydnaden.... jag har inte tränat kontakt tillräckligt mycket. Med koppel på så går det kanonbra, men så snart kopplet tas bort så tror han att det är fritt fram för att nosa och syssla med lite av varje.  Enbart mitt eget fel, men det blir ju inte roligare för att jag inser det.

Vi tränade lite på läggande under gång och ställande under gång också, och till min häpnad så funkade ställandet kanonbra. Däremot så funkade inte läggandet.....  och om han la sig, så la han inte ner armbågarna ordentligt i golvet. Och jag förstår inte riktigt varför han gör så, jag har inte belönat med bollar eller nåt sånt i det läget. Men, men....  svårigheter är ju till för att övervinnas sägs det.

Och på slutet la jag honom och Salza plats, och frestade dom med älsklingsskinnet.

Det där skinnet älskar dom att kampa med. Salza visste ju av erfarenhet vad som förväntades av henne så när jag satte mig på huk och började rycka i det där skinnet så tittade hon bort. Jippie däremot gick i fällan direkt, men han gjorde det bara en gång. Sedan låg han, trots att jag lät skinnet hoppa och skutta omkring några dm framför nosen på honom. Fast det ryckte i kroppen på honom, men han låg kvar i alla fall. 

Och han låg faktiskt kvar även när Stella och matte lekte med en boll bara nån meter därifrån... duktig kille den där Jippie. 

När vi sedan packade ihop så trodde ju jag i min enfald att Jippie var åtminstone liiite trött, men när han sedan fick chansen att leka med Stella ute i snödrivorna, då märktes det minsann inte nåt sånt inte. 

När vi sedan kom hem så var det bara att hämta Ibsen och gå ut och rasta alla hundarna. Och som sagt....  trött vet inte Jippie vad det är...

Fast Ok då, han hade ju inte direkt galopperat runt i den där träningshallen, så pigg i benen var väl inte så konstigt kanske. Men när vi kom hem så uppförde han sig som han alltid gör...  lekte med sina leksaker, försökte få igång matte och göra nåt kul, gnagde lite på några gamla ben, och gav till slut upp försöken att få göra något kul, och la sig för att vila. Men hela tiden med ett öga öppet för att se om det kanske trots allt var nåt kul på gång.

Synd att han inte har en mer energisk matte...