Visst är det löjligt...

Men jag tycker det är så mysigt när jag ser Salza ta initiativ till att leka med nån av de vilda pojkarna. Förut var det alltid Ibsen hon lekte med, men han är hårdhänt och gjorde henne illa ibland, så nu har hon plötsligt börjat bjuda upp Jippie till en lekstund i stället.

Nån gång under vår morgonpromenad så sätter hon fart och visar Jippie att "nu leker vi!!" och Jippie kan faktiskt leka med henne utan att trycka ner henne i första bästa snödriva. Fast det beror nog på att när hon är på det humöret då är hon lite dominant och visar att det är hon som bestämmer hur man ska leka... kanonbra tycker hennes matte och Jippie fogar sig utan vidare.

De där två killarna har annars en viss förmåga att vara lite "elak" mot henne... springer hellre omkull henne än väjer för henne, och såna saker. Och Jippie har ju som sitt favoritnöje att anfalla henne, knuffa omkull henne och sedan använda ett av hennes öron som kamptrasa. Och Salza låter dom hållas, säger i stort sett aldrig ifrån, bara nån enstaka gång när dom gör henne riktigt illa, då blir hon förbannad och fräser ifrån. Men vem bryr sig???  

Därför är det så roligt att se att hon, när hon vill, är den som bestämmer. Fast hennes matte skulle gärna se att hon ville bestämma lite oftare.

Skönt i alla fall att se att hon är piggelin och verkar må bra. Hon är ju 9 år i april och får väl snart räknas som en gammal hund... usch... så fort tiden går.

Känns som att det bara är nåt enda år sedan den dagen då vi hämtade henne och sedan drog iväg direkt till ett rottisläger.

En alldeles utomordentlig start för en liten vildhjärna som Salza, bilden är från en av vilopauserna i bilen.