Det blir längre och längre mellan inläggen här tror jag

Men det är så tillvaron är här just nu... det händer inget som är värt att berätta om. Bara sjukdom och sånt elände, och det gör ju tyvärr att man tappar både lusten och orken för allt annat. Oftast känns det mest som att det bara gäller att få dagen att gå så att man när kvällen kommer kan konstatera att man har klarat av ännu en dag.

Fast det är ju en himla deppig början på ett nytt år förstås, men det är ju bara att hoppas att det kommande året för med sig lite mer energi och lite mindre bekymmer.

I går på nyårsaftonen överraskade Salza med att vägra gå ut för att kissa när det smällde runt omkring oss. Det var måttligt med smällare, och tidigt på kvällen, men hon vägrade att gå över tröskeln. Det har aldrig hänt förr, men nån gång ska ju vara den första. Det small rejält några gånger tidigare på dagen när vi var ute, då hoppade hon en halvmeter upp i luften vid första smällen men sedan verkade hon oberörd inför de andra smällarna.  Och inomhus verkade hon inte bry sig... men ut skulle hon inte. Nåväl...  ett par timmar senare tvingade jag ut henne och då kissade hon i alla fall, så helt under isen var hon ju inte.

Ibsen är ju skottberörd, det vet vi sedan tidigare, så han gillande inte smällandet nåt värst, Men han blir inte på något vis panikslagen utan verkar mest bara lite illa till mods.

Och så Jippie då.... det var ju hans andra nyårsafton det här. Förra året var ju Salza helt oberörd och det var ju en bra förebild för Jippie. Jag blev lite fundersam när jag såg hur Salza reagerade nu i år, och blev för något ögonblick rädd att Jippie skulle påverkas av henne, men så blev det som väl är inte.

Han verkade mest bara tycka att det var spännande, han var i vilket fall inte illa berörd varken av smällare eller raketer, och det var ju bra. När det smällde som värst låg både han och Salza och sov lugnt och stilla. Men det var ett jäkla smällande här det här nyåret...  så synd att vi har så många idiotiska grannar. 


Inför det kommande året hoppas jag på friska hundar och energi nog att vara lite mer aktiv med hunderiet. Jag behöver någon aktivitet där jag måste släppa tankarna på sjukdomar och annat elände i tillvaron, och vad kan då vara lämpligare än hundträning?

Jaja, hoppas kan jag ju alltid....  och jag hoppas förstås också att ni alla har ett riktigt underbart och framgångsrikt år framför er!