Träna bör man.....

.....annars får man en hund som klättrar på väggarna då och då. 😉Fast Ynk är duktig på att göra ingenting också, fast det finns liksom inga dagar då han gör ingenting alls. Alltid hittar vi på nån liten aktivitet och så springer han ju minst en halvmil om dagen, antingen med husse och hans el-scooter eller med mig och min gamla trampcykel. Nån sorts direkt organiserad träning blir det inte varje dag, men igår blev det det. 

Men det var inte märkvärdigare än att vi träffade en träningskompis och hennes hund och tränade lite nw tillsammans. Men det är kul med lite sällskap ibland, jag tränar ju nästan alltid ensam annars. 

Vi höll till på en stor rastplats i grannkommunen, där var det väldigt mycket liv och rörelse. Bilar som kom och åkte, husbilar som parkerade och så många, många hundar som rastades i omgivningen inom synhåll. Det är ett stort område med lekplats och diverse byggnader och bord och sånt där jox, så där skuttade omkring en hel del barn också. 

Men ingen av våra hundar brydde sig om sånt, de hade fullt fokus på sin uppgift. Det blåste rejält och som vanligt så trodde jag ju att det kanske skulle försvåra saker och ting men det tror jag inte att det gjorde. Som vanligt så underskattade jag tydligen hundarnas nos och deras målmedvetenhet att finna doften. 

Men Ynk är ju som han är han....  på filmsnutten ser man det första området där han sökte. Och där fanns två gömmor och han var framme vid den ena gömman två gånger utan att markera den. Han gör ju tyvärr så ganska ofta....  hittar första gömman snabbt men markerar inte utan vill fortsätta undersöka området. Sedan så småningom går han tillbaka och då markerar han. Vi missade ju en gömma på en tävling just för att han gjorde så... när jag sedan blev visad var gömman fanns så visade det sig att han varit där, men utan att markera, och på tävling räckte sedan inte tiden till för att gå tillbaka. 

På filmen är det en annan gömma han letar sig fram till, den sitter på trädstammen, men på fotot ser man den gömman som han passerade två gånger utan att markera. Och han inte bara passerade, han nosade där gömman sitter utan att markera....  och han var snabbt där första gången...  men hur löser man såna problem? 

Jag är ganska övertygad om att han gör så för att han är så nyfiken på resten av området, han vill utforska alltihop innan han fastnar på en gömma. Men vem vet vad som rör sig i en Ynk-hjärna.... 

Träningskompisen Zahara är en riktig stjärna. Jätteduktig, pigg och alert och drar sig inte för att klättra och hoppa lite överallt för att nå gömman. Hon är också tränad på att söka kong och i den starka blåsten fann hon snabbt en kongbit som satt väl dold och som någon före oss glömt att ta bort. Superduktig tjej det där....   

Jag tog bara ett enda kort på henne igår men det säger en del om hennes engagemang. Den där gömman borde varit jättesvår med tanke på hur vindarna gick och att blåsten var så kraftig, men det var inga problem alls. 

Vi tränade lite på behållare också, jag måste ju få lite bättre ordning på hans sök där, men det är svårt. Han vill gärna putta på behållarna, antingen med nosen eller i värsta fall med en tass.... och det har hänt att han även biter lite i behållaren där gömman finns. Fast inte om det är metallburkar, dom bitar han inte i, men det finns ju tyvärr många andra material som är "bitvänligare"...

Men nu har vi ju inga tävlingar inplanerade så jag borde ha tid att fixa lite med de där problemen vi har, men jag vet egentligen inte om jag har lust. Det kanske blir så att nw mest bara blir en aktivitet som Ynk tycker är rolig och som han blir lite trött i huvudet av (efter ganska många sök 😉  ) men vi får väl se hur det utvecklar sig. 

Det känns inte helt kul att tävla när jag nu vet att jag är så jäkla klantig som hundförare.... fast å andra sidan så kanske domarna behöver en superklant att le åt på tävlingarna också, det kanske blir tjatigt efter några timmar med enbart duktiga ekipage. 

Strunt samma....  Ynk har roligt och egentligen har ju jag det också, och det är ju huvudsaken.