fredag 5 maj 2023

Nertryckt i skorna....

Ja så känns det faktiskt. Jag brukar inte ta åt mig så vansinnigt mycket när folk tycker ditten och datten om mitt handhavande när det gäller hundar. Jag tycker att jag varit med så länge, och gjort så många misstag som jag förhoppningsvis lärt mig något av, och jag tycker att mina hundar varit ett bevis på att jag inte är helt totalt oduglig när det gäller att forma bra hundar, men....

Mitt självförtroende klarar uppenbarligen inte av massiv kritik där jag får veta att jag hela tiden, utan uppehåll, gör en massa fel. Att någon påpekar ett fel man gör är ju bara bra, då kan man rätta till det och förhoppningsvis inte göra om det igen... men...

Att precis allt jag, som hundförare, gör är fel, det är bistert att få höra. Jag kan inte riktigt smälta det, och jag kan inte heller bara skaka av mig det. Det borde jag ju kunna förstås, men det går inte. 

Jag borde ju veta vad jag kan och förmår efter alla dessa år med hundar, men kanske är det så att det aldrig tidigare varit någon som "vågat" vara ärlig nog att säga vad de tycker. Kanske är jag precis så klantig som jag nu fick höra att jag var... ? 

Jaja... jag fiskar inte alls efter beröm och klappar på axeln med det här inlägget, sånt tror jag ändå inte  på nu. Jag behövde bara få skriva av mig lite eftersom jag har svårt att släppa det hela. Jag vågar knappt träna med Ynk nu, tänker hela tiden på alla fel som jag förmodligen gör.... och framförallt på alla fel som jag har gjort tidigare. 

Tur att Ynk är en stabil herre som verkar klara av sin klantiga matte.... 💖




1 kommentar:

  1. Jag vet precis hur det känns och tillslut tappar man både lusten och glädjen med att träna hund. Sådana människor borde inte få uttala sig

    SvaraRadera