NW-tävling idag igen.....

 .... och det är med mycket blandade känslor jag ser tillbaka på den. 

Klass 2 är ju inte enkel och vi, både Ynk och jag, har ju våra svårigheter att tampas med och då blir det ju inte precis enklare. 

Vi började med behållarsöket, och jag önskar mig en tävling där jag inte behöver börja med just behållarsöket. Jag gillar inte behållarsök, vilket innebär att jag för över det på min hund som i och för sig gillar behållare, men inte är så speciellt duktig på just behållarsök. 

40... eller 45??.... behållare var det, mest burkar av allehanda slag och Ynk drar iväg in bland behållarna i vanlig ordning, full fart och vissa behållare flyttar sig lite hit och dit av hans framfart. Han halvmarkerar en burk.... släpper det och tänker gå vidare. 

Var det nåt där? frågar jag. Visa! Och då går han tillbaka och markerar lite ordentligare. Markerat! säger jag och domaren säger Rätt!

Ynk rusar vidare, lika ostrukturerat som han brukar. Han stannar till vid en annan burk, tittar på mig och sätter tassen på burken. Markerat! säger jag. Fel!!! säger domaren.

Och så var det roliga över.....

Nästa sök var inomhussöket. Där kände jag mig dumt nog lite säkrare, Ynk brukar inte ha så svårt för det. Och chansen till diplom var ju redan borta så jag behövde inte vara nervös för det. Men man ska aldrig tro nånting... även om det egentligen var rätt plats för det, vi var i Pingstkyrkans stora kyrksal i Härnösand. 

En stor scen med en hög musikinstrument plus ett litet utrymme en trappa ner. Golvet på scenen var delvis gjort med korta golvbräder som man kunde lyfta upp med hjälp av hål där man kunde sticka ner ett finger och lyfta upp brädan. Förmodligen för att fixa kabeldragning snyggt och bra.... 

Ynk blev snabbt intresserad av ett av de där hålen...  han släppte det och gick vidare, men vände tillbaka till samma hål och då sa jag Markerat!... och domaren sa Fel!

Och då var det slut på det roliga för vår del när det gällde inomhussöket. 

Nu funderade jag på om vi skulle åka hem kanske, två misslyckade sök och två sök kvar som jag inbillade mig skulle vara svårare. 

Men klockan var fortfarande tidigt, och avgiften av betald och vi var på plats.... jag bestämde mig för att ta det som träning och åka hem när vi gjort alla våra sök. Vi hade ett tidigt startnummer så vi skulle vara klara ganska snart....

Fordonssöket stod på tur härnäst....  4 fordon varav ett var en personbil och då gissade jag djärvt att på personbilen fanns inte gömman....  

Det visade sig att jag hade rätt. Ynk slängde en snabb blick på personbilen men visade noll intresse för den, sedan fick han bestämma hur han ville jobba. Han tog en gömma ganska så snabbt, men det blåste ganska mycket där fordonen stod och han for runt lite ostrukturerat i sin jakt på nästa gömma. Så tyckte jag i alla fall, domaren sa sedan att det där när jag trodde att han bara snodde runt, där samlade han in doften som uppenbarligen spreds ganska rejält för vinden. Han markerade i alla fall ytterligare en gömma, och det var rätt. Två gömmor fann han på vad jag tror var en hyfsad tid, att jag sedan var sen med att säga Färdig! hjälpte ju inte upp tiden, men strunt samma. 

Utomhussöket kom sedan. En husvägg och en plan markyta, runt ett hörn till en trappa, ett stort träd och en ganska brant sluttning ner bakom trädet och trappan. 

Ynk gillar väggar så han fick börja där. På ett ställe låg en träskiva plant på marken intill husväggen och där fastnade han ganska ordentligt. Han undersökte den där springan mellan träskivan och husväggen väldigt noggrant och det hade inte varit förvånande om gömman hade suttit där under kanten på den där skivan, eller under fönsterblecket på fönstret ovanför, men nu lade jag band på mig och lät honom jobba. Han drog vidare längs väggen och markerade en gömma nästan i slutet av området nere vid marken. Markerat! sa jag. Rätt! sa domaren.

Vi vände tillbaka, och den där träskivan på marken fick sig en ny omgång av Ynk men han fortsatte och satte iväg runt hörnet på huset. Där fanns en trappa och ett stort träd och en brant sluttning ner bakom trappan där sökområdet sedan slutade. 

Han skuttade uppför trappan, undersökte dörren noga, sniffade snabbt på trappräcket och skuttade sedan ner igen. Där stannade han och markerade på marken alldeles i hörnet invid väggen där första trappsteget började. Markerat! sa jag. Rätt! sa domaren. 

Sedan var det slut.... och domaren berömde Ynk alldeles våldsamt mycket. Det var ju roligt att höra... men den domaren är nog den allra mest positiva och peppande domare jag träffat på i mitt nosework-liv, hon har dömt Jippie och mig tidigare och var översvallande då också, så förmodligen strör hon lovord över alla ekipage. 

Och jag ska försöka smälta dagens misstag och faktiskt ta mig en funderar på om jag verkligen tycker det är roligt att tävla nw😟På nåt vis är det liksom roligare att tänka tävling än att vara på plats när det gäller.... 

Ynk tog sig i alla fall ett svalkande bad på hemvägen....   

Bara för att jag är sysslolös...

och det är jag för att jag redan gjort massor av nyttigheter, så nu tänkte jag ta ledigt i några timmar. Och då blir det lite bladder här..... 

Jag har nyss tittat på en film från en nw klass 2-tävling och det är alltid nyttigt att se andra föra hund i såna sammanhang. Jag är ju en ganska så klantig förare i såna sammanhang, många domare har påpekat misstag som jag gör och jag verkar aldrig lära mig heller.... 😞

Men ibland, bara ibland, så lyckas jag låta bli att förstöra för min hund. Jag tänker på utomhussöket på vår senaste tävling. Vi fann visserligen bara en av två gömmor, och enligt domaren var det mitt fel att han inte fann den andra gömman, men jag tänkte berätta om den gömman som han bevisligen fann... trots mig.  ;) 

Det var den "svåra" gömman av de två som fanns, den var värd 16 p och gömman som vi missade var värd 9p. Och det gjorde att vi vann tävlingen, hunden som kom tvåa fann lika många gömmor som vi, men inte den som var värd 16p utan den som var värd 9p, så vår slutpoäng blev högre. 👍

Men åter till Ynks sök på utomhusbanan. Vi var ju på en byggfirma där det lagrades virke och byggmaterial av allehanda slag. Här var det en sån där byggnad med tre väggar och ett tak och där inne låg det högar med bräder. 

Ynk rusade i vanlig stil längst in i området, fick upp en doft i änden av en virkeshög och där jobbade han frenetiskt för att lokalisera gömman. Rätt som det är så hoppar han upp på virkeshögen och drar iväg till motsatta änden. 

Tjohooo... hans halta och lytta matte kunde ju inte göra likadant så jag lockade tillbaka honom och vi tog oss så fort vi kunde runt virkeshögen och där rusade han sedan längst ner igen och markerade ganska så snabbt en gömma. Det var den "svåra" gömman han hittade där. Den hade han känt vittringen av på andra sidan av virkeshögen, Bräderna låg ju lite ojämt så vittringen hade många hål att slinka igenom på, men han markerade inte förrän han verkligen hade gömman framför nosen. Duktig kille... det var 6 av 20 hundar som tog den gömman. 

Tyvärr så missade vi den "enkla" gömman och därmed också diplomet. Den gömman satt i en stolpe som vi passerade i rasande fart när Ynk drog iväg till den där första gömman. 

På fordonsöket gjorde han nåt liknande. Lokaliserade en gömma, drog sedan iväg i full fart runt den stora maskinen för att markera på motsatta sidan sett från den första gömman. Lite luriga gömmor, domaren påpekade att några förare missat den markeringen för de trodde att hunden markerade vittring som vinden förde med sig från den första gömman. Men det var trots allt 9 hundar som fann båda gömmorna. 

Men jag tycker ibland att jag är onödigt trög när det gäller att säga "markerat" när Ynk har lokaliserat en gömma, men när jag nu tittat på den där filmen så inser jag att det nog är förståndigt. Där är det en van hundförare som tävlar och hon vill verkligen förvissa sig om att hunden i sin tur är förvissad om att den hittat rätt innan hon säger markerat. 

Det kan ju vara så att domaren faktiskt frågar "var är gömman?" och då måste man kunna visa det. En enda gång har jag varit ute för det och då visste jag exakt var den var, men har inte hunden visat tillräckligt noga så riskerar man ju att markeringen inte blir godkänd om man har för bråttom. 

Fast...  för mig är aldrig tiden viktig. Det enda jag vill är att vi hittar gömmorna inom tiden, sedan om det är på den allra sista sekunden jag säger det sista Markerat så kvittar det, jag vill bara att vi hittar alla gömmorna. 

Men jag inser förstås att det lär ta tid innan vi gör det i klass 2. Det är tyvärr inte ovanligt med tävlingar där ingen av de deltagande tar något diplom. Tråkigt tycker jag.... 😢

Fast skam den som ger sig.... om en dryg vecka testar vi igen. Jag har ju sånt tur att det finns tävlingar på nära håll här där vi bor, och med ännu mer tur så kommer vi då och då med på tävlingarna vi anmäler till. Nosework är ju det enda jag kan tävla med nu när jag går så illa, så jag är tacksam att vi i alla fall kan delta i såna aktiviteter. 

Ynk har inga problem med att klättra för att nå gömmorna.  👍😀

Bara bladder... om inget alls.....

Försöker fördriva tiden utan att göra en massa nyttigheter. Ska snart iväg och byta till sommardäck på bilen och sedan väntar en massa småärenden som jag vill ha överstökade. 

De senaste dagarna har varit ganska så icke-roliga....  en dator som krånglar och en digitalbox som ska bytas. Förmodligen så har ni ingen digitalbox utan en nyare tv än vad vi har, men vi har en gammal tv och behöver en digitalbox för att se lite extrakanaler. 

Vet ni hur många sladdar det behövs för att en tv och en digitalbox ska funka? Inte jättemånga men här i huset sitter de våldsamt oåtkomliga, men jag är ju i såna sammanhang världens envisaste människa så den blev utbytt, och den funkar som den ska. 

Kurts krånglande dator var däremot ett mysterium. Den fick spader i samband med att den behövde ett nytt nätverkskort, och detta enbart pga att vår bostadsrättsförening bytte bredbandsleverantör. Bytet av nätverkskort var inga problem, problemen började sedan när den plötsligt protesterade mot det mesta och med lite ojämna och oförutsägbara mellanrum helt plötsligt vägrade kännas vid både tangentbord och mus. 

Men... envis som synden som sagt.... nu funkar den också. Och nu vill jag inte ens tänka på något som kan liknas vid teknik. Jag gillar visserligen tekniska prylar men hundträning är nog strået vassare trots allt... 😉

Igår tränade vi lite hund mitt uppe i alltihop i alla fall. Nw på fordon, läs släpvagnar. Det gick bra, men jag såg även nu en liten tendens till att han ville spåra i sökområdena. Inte jättekonstigt eftersom favvotjejen Isa sökt före honom, men, men... 

Fast han var oerhört fokuserad på att söka, struntade i att Isa stod nån meter därifrån, han var trots det enbart inriktad på att söka. Känns lite bra, då vet jag ju att han tycker det är en rolig aktivitet. 

Nu har han (Ynk) sprungit på löpbandet i en dryg halvtimma, på den tiden hinner han drygt 3 km och det får räcka. Jag längtar tills all is försvinner på vägarna, om den nu gör det nån gång. Då kan jag ta cykeln och motionera både honom och mig, det är mycket trevligare än ett löpband. 

Men vi har vidrigt mycket is och halka kvar här fortfarande. 10-15 grader kallt på nätterna och det innebär ju att även om solen skiner en stund på dagen så är enda resultatet att all is förvandlas till stora sjöar av vatten som sedan återigen fryser till stenhård is under kvällen/natten. 

Och nu snart har klockan tickat iväg så jag kan hämta bilen och lasta in allt jag ska ha med mig när jag ger mig ut på min runda. Vilken tur att det precis alltid finns en massa som ska uträttas och göras...  så tråkigt det skulle vara med en dag då jag inte behövde göra något alls. 😛

Här blir det om någon timma en sjö med ca 1 dm vatten... som återigen fryser till stenhård blank is när det blir kväll/natt😭

Några funderingar från den gångna helgen....

Jag vet att jag många gånger sagt att jag inte är så himla road av att kliva upp i NW klass 2, och jag har definitivt inte ändrat åsikt nu.  Men... jag kände mig lite pressad att göra det eftersom vi hade ganska så många diplom i klass 1 och det kom lite gliringar här och där om att det var dags att ta steget upp till klass 2. Och jag håller i princip med där...  varför ta upp plats på tävlingarna när det finns många som ännu inte fått sina 3 diplom... eller kanske till och med inte ens kommit med på nån tävling?

Första klass 2-tävlingen var ju på nyårsdagen och den gick hyfsat bra med tanke på att det var vår debut i klass 2. Vi fick en rosett i utomhussöket, en i inomhussöket och till och med en i Totalen, men det var då det.  

Nu i helgen var vi anmälda till en TSM-tävling varje dag och då blev det minsann inga rosetter inte.😉 Missförstå mig inte nu... rosetter är absolut inte viktiga för mig, men de innebär ju att han/vi i alla fall gjort det vi skall på ett hyfsat bra sätt. Fast det var tydligen kluriga sök, ett enda diplom delades ut på lördagen, och på söndagen var det ingen hund som klarade att hitta alla gömmorna. 

På lördagen genomförde vi trots allt alla fyra momenten, men på söndagen gav jag upp efter fordonsöket och utomhussöket.  Ynks nya grej är att han numera är oerhört intresserad av att spåra övriga hundar som gått i sökområdet före honom. Och gissa hur irriterad jag blir då..... 😡

Jag har aldrig sett det tidigare, men på både lördagen och söndagen var han väldigt fixerad vid spåren från övriga tävlande i sökområdet. Men när han samlar ihop sig och söker, då söker han bra, han tog ett par kluriga gömmor på lördagen men tog bara 5 gömmor av totalt 8. Och enligt den ena domaren som dömde behållare och inomhus, där han missade en gömma på vardera söket, så var han på gömmorna men markerade dom inte. 😟

Jaja... på söndagen bröt vi direkt efter fordonssöket och utomhussöket. När jag blir så där irriterad, och när jag har en hund som hellre spårar än söker dofter, då är det lika bra att åka hem. Det var dessutom svinkallt ute (-12 grader) och inte ens en massa babbel med trevliga hundmänniskor lockade. 10 minuters väg hem lockade mer och jag hann precis hem för att se säsongens sista skidtävling på TV.

I alla fall så har jag lite att fundera på nu då. VARFÖR gör han som han gör??? Han gillar verkligen nosework, har aldrig tidigare visat att han blivit distraherad av andra hundars dofter, men nu var det det som tog överhanden. 

Jag har ju utmanat honom genom att låta honom söka efter en löptik, och det var inga problem. Han sökte precis som vanligt. Han har fått söka när bästisen Isa stått vid sidan om, inga problem där heller. 

Men nu i helgen då tog han igen alltihop....  sökte ibland men spårade oftare.... och med de korta tider man har till sitt förfogande på de olika söken så funkar det liksom inte att göra så. 

Jag har tidigare i år anmält honom till några TEM-tävlingar också, men där blev vi bortlottade så där fick vi inte vara med. Nu vet jag inte hur vi ska göra med den tävlingen som vi redan anmält till, känns lite meningslöst att åka. Å andra sidan är avgiften betald och den lär jag inte få tillbaka om vi stannar hemma....

Ta det som en träning... men så funkar det ju inte riktigt. Är han på spårhumör ännu en gång så blir det ju bara ytterligare ett tillfälle där vi befäster det beteendet.

Jaja, vi får väl se.....  jag tycker ju det är roligt att komma ut och tävla, och tyvärr så är ju nosework det enda som funkar nu när jag har så svårt att gå. Men det är inte roligt att se Ynk bete sig på ett sätt som jag inte kan finna nån förklaring till. Fast han har säkert roligt.... 😜  

Ibland är det ju lite roligt att klura på lösningar till diverse "problem", men det här känns inte som ett sånt "problem" som är roligt att klura på. 

Domarkommentarerna finns under dragkampsbilden...   :) 

Vi åkte i alla fall hem, och lite längre fram på dagen träffade vi Isa och det är i Ynks ögon oslagbart roligt. 

Under- eller överstimulerad???

Jag kan nog tycka att Ynks liv är ett ganska så normalt hundliv. Han rastas i ett område där det finns mängder av intressanta dofter att undersöka, och han går ofta lös och får tid att undersöka det han tycker ska undersökas. Han får ju tyvärr inte gå några långa promenader eftersom jag har så svårt att gå, och nu på vintern kan vi ju inte cykla,  men han motioneras på löpbandet här hemma istället. Ibland hoppar vi över en dag på bandet, men ofta blir det en stund varje dag och då springer han några kilometer i raskt tempo. 

Han aktiveras i stort sett varje dag med lite olika aktiviteter. Ibland nw-jobb där vi växlar mellan rumssök och behållarsök av allehanda slag. Ibland sysslar vi med lite andra finurligheter, stapla burkar, trä ringar på en pinne, lite apporteringsövningar, lite ordförståelse, lite lydnad o.s.v.  o.s.v. 

Vi håller naturligtvis inte på hela dagen, det blir en stund då och då, och likt de allra flesta hundar (tror jag) så är han nog ganska passiv en stor del av dagen. Och det finns naturligtvis dagar då han inte aktiveras alls, dagar då matte har annat inbokat, och då blir det bara rastning några gånger om dagen.

Men Ynk är extremt nyfiken, och även om det inte erbjuds några aktiviteter så är han ändå alltid på alerten och med där saker och ting händer, så det där med att han är passiv är kanske helt fel när jag tänker efter. 

Och de här funderingar kommer sig av att igår tränade vi inför ett doftprov. Inomhus i ett garage tillsammans med en skara andra människor och hundar. Och Ynk uppförde sig som att "tjohoooo, äntligen händer det nåt! Jag har legat sysslolös i snart 3 år nu, så kul det här ska bli!!!"

Ut ur bilen och han slänger sig på bilen bredvid och inleder ett hyfsat snyggt fordonsök. Matte ingriper och styr honom därifrån....  tjohooo, där finns det en vägg, där måste jag leta!...   matte drar iväg honom därifrån också, passerar ett par soptunnor och Ynk slänger sig på dom och inleder ett intensivt sök. 

Jisses.....  vid det här laget känner matte hur irritationen kommer krypande och inte blir den mindre när det blir vår tur vid behållarna. Ynk drar iväg i högsta fart som vanligt, stannar till vid en kartong, matte säger markerat i samma stund som Ynk börjar krafsa på kartongen och innan någon hinner blinka har han tagit kartongen i munnen och kommer skuttande med den. 

Något liknande har han aldrig tidigare gjort, och ett sånt uppförande gör naturligtvis att man blir diskad om det är "på allvar". Så nej... vi ska  inte göra något doftprov de närmaste åren..... 

Men det här får ju min hjärna att börja fundera....  varför blev han så uppjagad? Han känner helt klart igen situationen, vet vad han ska göra, men går "all in" i det hela så det går överstyr.

Han vet alltid vad han ska göra när det gäller nosework, han känner igen både situationen och selen vi använder till nw, men riktigt så här galen brukar han inte vara. 

Vi har visserligen tränat en hel del inför doftprovet den senaste tiden, men då har han faktiskt uppfört sig helt normalt och jobbat bra. Jag har inte alltid använt mig av kartonger eller behållare då, jag har varierat det med lite annat bara för att försäkra mig om att han väljer rätt doft oavsett omständigheterna. 

Men igår gick han bananas med kartongerna i alla fall...... kanske dags att lägga lite lydnad på det där sökarbetet. Jaja, tål att tänka på, vi ska som sagt inte göra något doftprov inom överskådlig framtid. 

Årets Springer-utmärkelser....

Årets Springer koras av Springerklubben varje år, och då i en massa olika grenar. I år kom Ynk på en hedrande 2:a plats i kategorin Årets NoseworkSpringer. 😀

Den finaste utmärkelsen är förstås Årets Springer där man skall räkna utställnings- och jaktmeriter. År 2022 finns det 4 hundar på den listan... 

Årets Utställningsspringer har 42 hundar på sin lista..... där räknar man enbart utställningsmeriter.

Årets Veteran har 10 hundar... och även där räknar man enbart utställningsmeriter.

Årets Junior har 17 hundar....  här gäller utställningsresultat plus ev. jaktmeriter. 

Årets Uppfödare utses också.... där får man tillgodoräkna sig resultat från Utställning, Jaktprov, Viltspår, och Lydnad. På årets lista finns 5 hundar.

Årets Avelsspringer finns också.... där räknas utställnings- och jaktmeriter. I år finns 8 hundar på den listan. 

Och sen kommer de roliga utmärkelserna... enligt mig. Arbetsmeriter alltså....

Årets Agilityspringer...  1 hund på listan.

Årets Bruksspringer.... 1 hund på  listan

Årets Jaktspringer.... 6 hundar på listan

Årets Lydnadsspringer.... 11 hundar på listan

Årets Noseworkspringer.... 14 hundar på listan

Årets Rallylydnadsspringer... 18 hundar på listan

Årets Viltspårspringer.... 21 hundar på listan

Klubben hade år 2021 1255 medlemmar..... 

Jag hoppas ju att de flesta springerägare är aktiva med sina hundar även om Årets Springer-lista är ganska så mager.... en springer spaniel gillar att jobba och att vara aktiv.

Jag vet inte hur många springrar det finns i landet idag, jag fann bara statistik från 2020 och då fanns drygt 8.200 springrar registrerade hos Jordbruksverket. Jag antar att det finns minst lika många idag, men de flesta som har en springer är nog inte medlem i rasklubben. Och det är säkert också så att alla som är aktiva med sina hundar inte rapporterar in sina resultat, även om dom är medlemmar. 

Jag själv har varit medlem i flera år tidigare. Salza och jag tog hem titeln Årets Lydnadsspringer ett par gånger (tror jag) men på senare år har jag inte varit medlem. Klubben har inte så mycket att erbjuda oss som bor här norröver. Lokalavdelningen som fanns här fick läggas ner, vi erbjöd aktiviteter för medlemmarna, men intresset var väldigt litet så lokalavdelningen fick alltså somna in. 

Aktiviteter som det skulle vara roligt att delta i finns måååånga mil söderöver. Att vi är medlemmar nu beror mest på att jag löste medlemskap när Ynk skulle göra sitt BPH i höstas, men det blir nog inget förlängt medlemskap för vår del.

Men det var ju kul att vara med på NW-listan detta året i alla fall. Ynk har jobbat bra som hamnade på en andraplats trots att vi hade enbart klass 1-resultat att redovisa. Det finns många duktiga springrar som tävlar i de högre klasserna, men där är det å andra sidan svårare att lyckas. 

Nytt år nu då....

År 2023.... undrar vad det nya året för med sig då? 😕Förmodligen tur att jag inte vet det redan nu, bättre att ta katastroferna en i taget allteftersom de dyker upp.  :) 

Jag lär väl som vanligt ägna mig åt det som intresserar mig mest... funderingar runt hundar och hundträning. Jag är enkelspårig har jag fått höra, och så kan det nog vara, men har man ett stort intresse och inte så mycket input av annat i vardagen så blir det gärna så. 

Men jag har nyss städat bland alla mina tusentals gamla fotografier som jag sparat sedan tonåren. Massor av foton från campingsemestrar i Sverige och Norge med dåvarande pojkvän (sedemera make), och hundar. Jag har många trevliga minnen från de åren då vi flackade runt i både Norge och Sverige, först med tält och sedan med husvagn, och misstänker att jag är i alla fall lite unik för jag har nog sett i stort sett varje liten vrå av Sverige, och fjordarna i Norge är också väl utforskade. 

Det är alltså "gammaldags" foton jag rensat bland, såna man tog innan digitalkameran gjorde intåg. Två fulla bärkassar slängde jag....  Hur många digitala foton jag har vågar jag inte ens tänka på....   nästan 13.000 bara i datorn och säkert minst lika många sparade på andra media. Och vad sjutton ska jag ha dom till???? Tittar ju aldrig på dom....  men en tröst är ju att det är enkelt att rensa när den dagen kommer, bara att formatera om hårddisken så är de borta.👍

Hundträning har det blivit lite si och så med på det senaste, jag gillar inte vintern och är egentligen inte i form för varken det ena eller det andra, och träna hund ska man egentligen bara göra när man känner för det. 

Fast Ynk och jag har premiärtävlat i NW TSM klass 2 i alla fall. På årets första dag deltog vi i vår första klass 2-tävling. Jag var inte speciellt taggad för att tävla, men Ynk skötte sig bättre än vad hans matte gjorde. Han fann 6 gömmor av 8 och blev 3:a i totalen, 2:a i utomhussöket och 2:a i inomhussöket. Ingen kunde vara mer förvånad över det resultatet än vad jag var. Tydligen var söken mycket svårare än vad jag trodde... 

Vi missade en gömma i behållarsöket och en gömma på fordonsöket. I behållarsöket var det Ynks fel och i fordonsöket var det mitt fel, så vi får dela på skammen att inte klara alla gömmorna och få vårt diplom. 

Fast behållarsök är inte vår grej... har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli heller. Fast jag ska nog säga att det inte är min grej för jag hade samma "problem" med Jippie så det beror nog inte på hunden utan mer på hur vi tränar. Och i ärlighetens namn måste jag erkänna att vi nästan aldrig tränar behållarsök.... eftersom jag inte gillar behållarsök. 😇

I alla fall så fann Ynk båda gömmorna i utomhussöket, och det var det bara en enda hund till som gjorde så där skötte han sig kanonbra. På fordonsöket blev hans klantiga matte stående stilla och det är ju alltid förödande fel.....  Aha, matte står stilla där, då finns det nog en gömma där... tänker Ynk då och letar febrilt inom ett litet område utan att finna något. Hade hans klantmatte bara rört på sig så hade han med all säkerhet tagit den andra gömman också. 

Jag vet inte hur många domare som i sin kritik efter söken sagt till mig "rör på dig!", men de är många. Nån gång kanske min tröga skalle tar åt sig råden..... 

I alla fall så har vi gått lite i ide nu under vintern. Det finns en hel del tävlingar att anmäla till, men med tanke på att vintern kan ställa till med ett eländes väglag så vill jag inte anmäla när det innebär en resväg på någon eller några timmar ute på vägarna. Det är förmodligen ett tecken på min höga ålder att jag fegar ut där, för ett antal år sedan skulle jag inte alls tvekat. Eller också är det en kombination av vinterväglag och en tom plånbok... tävlingarna har, som allt annat, blivit mycket dyrare och tillsammans med höga bensinpriser är nw egentligen en tävlingsform som jag inte har råd med. 

Men...  det är den enda tävlingsform jag kan delta i på grund av mitt haltande och mitt onda knä. och jag behöver få tävla då och då för att motivera mig till att träna....  tror att Ynk tycker det är roligt med lite nytt också och inte bara träning. Det blir ju tyvärr ofta så att den träning man själv gör blir ganska så likartad även om man försöker variera sig. 

Och i det sammanhanget måste jag ju berömma alla arrangörer och funktionärer och medtävlande för att de är så himla tålmodiga och hänsynsfulla mot mig som linkar fram med käpp och alltid tar längre tid på mig för allt jag ska göra. Aldrig några sura miner, tvärtom är alla väldigt hjälpsamma på alla de vis. 💖  Fast... det finns säkert dom som är irriterade också, men så länge jag inte ser eller hör dom så får dom gärna vara det. Ingen kan vara säker på när det är deras tur att linka fram..... det kan hända fortare än man kan tänka sig det. 

Jag har anmält till ett par TEM-tävlingar framöver, vi får väl se om vi kommer med. Men jag är så där fånig så jag tycker det är roligare med TSM-tävlingar. Fast när det gäller TEM så är vi fortfarande kvar i klass 1, vi har inte tre diplom i någon gren där och det är lika bra det. Jag håller fortfarande fast vid att jag inte gillar klass 2 nåt speciellt.... 

Vi får väl se vad det nya året för med sig, jag hoppas ju på en knäoperation frampå våren, det skulle vara skönt att slippa både värken och haltandet. Jag har ju nån sorts önskan om att få starta Ynk i lydnadsklass, men det går ju inte när jag inte kan gå ordentligt. 😢 Fast lydnadsträning är fortfarande det som ligger mig varmast om hjärtat. 

Och sen så borde han få gå lite viltspår, han är en kanonduktig spårhund, vore kul att få papper på det också. 😉

Jaja... nytt år, kanske nya möjligheter... vem vet???