Så här står det, bland mycket annat, när det gäller fältarbetet:
- Om allt annat är likvärdigt ska den stilfulla hunden premieras högst, men domaren/domarna ska alltid vara övertygad om att den snabba stilfulla hunden också är den bästa viltfinnaren. Det bör också beaktas att olika spanielraser delvis har olika arbetssätt.
- En hund ska stanna vid stöt, uppflog/uppsprång och skott, men om den förflyttar sig för att kunna markera nedslaget, visar detta på intelligens och ska premieras.
Och när det gäller apporteringsarbetet står det så här:
- Hundar som visar viltfinnarförmåga och initiativförmåga under apportarbetet ska premieras högre än hundar som måste bli dirigerade till apporten. Vanligtvis kräver en bra hund mindre dirigering.
Ja, det står mycket mer än så förstås, men visst kan man väl tycka att det är vettiga anvisningar. Jag har sett spaniels som i flygande fläng avverkar fälten, men som aldrig finner vilt, men det ser våldsamt stiligt ut. Den hund som kopplar på nosen och gör ett mycket bättre jobb kanske inte håller riktigt lika högt tempo, men den gör ju ett bättre jobb.
Jag har ju alltid tyckt om hundar som jobbar självständigt (inom vissa ramar) och jag får ju lite stöd för de åsikterna i texten ovan. Men vid t.ex. bruksprovens uppletande är det svårt att få ett bra betyg om man har vad som kan kallas en "bra" spaniel. Ingen spaniel med självaktning söker av en uppletanderuta så som bruksdomarna helst vill att det ska göras. Fast man kan förstås lära dom att göra det, trots att det är emot deras naturliga sätt att jobba. Där får man ta en diskussion med sitt samvete... ska hunden få jobba på sitt naturliga sätt och få lite sämre betyg eller ska jag lägga mig i och styra om dess beteende så att vi skrapar ihop några poäng ytterligare?
Fast nu är det väl i ärlighetens namn inte så många som kör både bruks och jakt med sin spaniel förstås... så problemet är nog nästintill obefintligt.
I morse när vi var ute så testade jag i alla fall några "jakt-anknutna" moment med Jippie.... och han är ju en liten stjärna den där Jippie. Nedrans så lättförd och lättlärd han är... jaktlusten har han ju från födseln så den behöver vi verkligen inte testa.... men det är många moment som ska klaffa i en spanieljakt. Och som sagt... han är verkligen en liten stjärna, synd om honom som har mig till matte bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar