torsdag 17 september 2015

Var på en föreläsning igår....

...  en föreläsning om personsök, och det var ju intressant. En kille som jobbat med preparatsökhundar inom Försvarsmakten höll föreläsningen, och han har tävlat "bruks-sök" med ett guld och ett silver i SM och brons i NM som främsta merit. En kille som med all sannolikhet har en hel del erfarenhet och kunskap alltså.

Och även om det tragiskt nog är ett bevis på hur lastgammal jag numera är, så är det kul att höra att gamla tankar och gamla tänkesätt när det gäller hundträning oftare och oftare dyker upp när man idag pratar träningsmetoder.

Inte för att jag på något vis vill förhäva mig och påstå att jag kan en massa, men i gårdagens föreläsning var det inte mycket som var nytt. Men det berodde naturligtvis på att jag har varit med så länge, jag fick en massa bakåtflashar om hur vi tränade sök "förr i tiden".  I hundträning, som i så mycket annat, dyker gammalt upp igen i skepnad av nyheter, efter tillräckligt många år.

Men föreläsningen var bra, och jag misstänker att en del av de närvarande fick lite att tänka på. Och naturligtvis fanns det guldkorn i det han sa för mig också...  man blir aldrig fullärd när det gäller hundträning...  men det är lite kul att titt som tätt i olika sammanhang få uppleva att gamla metoder tas upp igen.


En sak som han pratade om var vikten av att träna även när hunden börjar bli trött, både mentalt och fysiskt trött. Att träna när det är varmt och hunden blir flåsig och tycker att det är lite jobbigt. Och då poängterade han förstås vikten av att man tränar så att hunden verkligen tycker att det är så roligt så att den struntar i att den är trött och att det är lite jobbigt.

Och det där sista är ju viktigt...  träningen måste vara så rolig att hunden verkligen tycker det är värt besväret när det börjar ta emot lite.  Och så naturligtvis det självklara... hunden ska vilja fortsätta träna när ni slutar, den ska inte hinna tröttna utan "vara tvungen" att sluta trots att den vill fortsätta.


Han sa också nånting annat som är viktigt att komma ihåg. När hunden kommer ut på tävling ska den uppleva det som bara ytterligare ett roligt träningspass.

Det där hänger också lite ihop med min ovilja att använda mig av en massa extrahjälper som jag sedan måste "lära bort". Det går åt en massa tid och kraft för att jobba bort sånt och det kan vara svårt att få hunden lika motiverad utan de där vanliga hjälperna. Och de där hjälperna, de finns aldrig någonsin i tävlingssammanhang.

Han pratade också om vikten av att man lär in de olika beståndsdelarna var för sig, ni vet det där med att bryta ner söket i smådelar och lära in varje del för sig innan man sätter ihop det till en helhet.

För mig är det självklart att man gör så oavsett om det gäller en specialgren eller om det gäller lydnad, men jag har sett många exempel på att det inte alls är så självklart för alla.


För att med ett stort hopp övergå till vår egen lydnadsträning, så släpade jag med mig rut-konerna ut på promenaden igår igen. Och det är då själva f-n att vi inte kommer ifrån dragningen till den där högra konen. 

Fast....  mitt ordentliga jag, hon som vet hur man ska träna, men som så sällan får bestämma...  hon vet vart felet troligtvis ligger. Hoppas hon tar sig ton snart, så att mitt mindre ordentliga jag verkligen lyssnar på henne nån gång.

Igår lyckades jag göra Jippie så osäker så han sprang halvvägs ut, tvärvände där och dök ner i fotposition vid min sida.  Då får man liksom lite dåligt samvete....

Men som väl är så är mina hundar härdade, de tål mina misstag, så efter en stund skuttade han lika glatt som vanligt in i rutan igen...  till den högra konen.  Fast han står inne i rutan nu i alla fall, men nära, nära den högra konen.

Jaja... trägen vinner. Och om jag mot alla förmodan nån enda gång kunde plocka fram lite tålamod så skulle det nog lösa sig ganska så snabbt tror jag. Men tålamod är inte min främsta egenskap...


Sen har vi det här lilla problemet också....  (selen kommer sig av att vi nyss kört ett preparatsök och jag råkade komma på att vi nu kunde få hjälp att filma vårt lilla "problem").



Så lägger han sig alltid vid min sida, även om det gäller läggande under gång.  Om det är momentet fjärrdirigering så lägger han sig så första gången, om det sedan är sitt-ligg-sitt-ligg så är han fast med rumpan i marken hela tiden. Men första gången ser det alltid ut så här.

Är det nån som  kan tala om för mig vad det kostar oss i fjärren? Det är ju första läggandet, sedan flyttar han sig inte. Men han flyttar sig förstås från där han sitter när momentet börjar med det första nedläggandet. Vad gissar ni på för poängavdrag?

Det verkar hopplöst att få ordning på det där, det är liksom hans sätt att lägga sig. Fast allting går ju förmodligen att förändra, man bara är tillräckligt envis förstås...

Svårigheten är att han inte förstår vad han gör för fel. Han lägger sig ju när matte säger Ligg. Jag har testat med ett annat kommando, t.ex. Ner, men det är ju hans sätt att lägga sig så även om jag med hjälp av händer och dubbelkommandon kan få honom att lägga sig mer korrekt så återfaller han snabbt till sitt eget sätt att lägga sig igen så fort tillfälle ges.

Det handlar väl om att förändra hela hans rörelseschema här, och det vete sjuttan om jag har tålamod till...

Men har ni några fiffiga idéer så fram med dom....  och jag tar väldigt gärna emot det där tipset som bara på nån minut fixar till det precis så som jag vill ha det.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar