NW-funderingar....

Ynk jobbar ju energiskt som bara den när han söker, men han är inte speciellt systematisk i det han gör. Och det är naturligtvis mitt fel som inte har lärt honom jobba så, eller rättare sagt som tillåtit att han jobbar som han gör.  Men... jag vill ha en hund som jobbar självständigt utan min påverkan, därför har han fått jobba i stort sett som han vill.  

Det ena utesluter naturligtvis inte det ena det andra, det finns ju massor av hundar som söker både systematiskt och energiskt, och som tack vare det hittar gömman på 5 sekunder. Nu är jag inte ute efter att ha snabbaste tiden, jag är enbart ute efter att vi ska klara alla fyra söken, och det underlättar så klart om han inte rantar omkring lite hur som helst.

Vid några tävlingstillfällen har jag sett att han fångat doften i stort sett från startlinjen, men det har inte hänt många gånger. Han är nyfiken och vill kolla hela området, och då blir det gärna så att han gör det först, sedan letar han lite mer systematiskt. 

Så frågan är nu då.... ska jag börja träna honom att söka enligt mina direktiv? Att jag styr honom att söka på de ställen jag vill...  eller ska jag lita på att han, medan han skuttar runt i sökområdet fångar upp doften och hittar den? 

Jag brukar ju försöka se till att vi i alla fall inte missar att söka överallt i området, men annars så brukar han få sköta det där själv. Frågan är om det är bäst? Och, om inte, är det värt allt strul som blir om jag nu ska försöka få honom att "lära om"? Jag misstänker att han då, i alla fall under en period, kommer att fråga mig väldigt mycket, och det är ju inte heller bra. 

På senaste tävlingen satt en av gömmorna bara några decimeter in i sökområdet från startlinjen, och dessutom alldeles nere vid golvet, så den sprang han förstås förbi i starten. Han tog den sedan, med 15 sekunder tillgodo, och då var det jag som lockade tillbaka honom dit eftersom jag tyckte att jag sett något lite extra intresse för det stället när han skuttade omkring i området.

Tja, mycket att klura på. Ibland är det ju en rolig bit, det där med att klura på saker och ting när det gäller hundträning, men i det här fallet vete sjuttan om det är det.

Idag har vi återigen sökt dolda och oåtkomliga gömmor.....

 

NW-träning på djupa/dolda gömmor

Inser ju att vi "måste" starta klass 2 så småningom, och då måste vi träna på framför allt djupa och dolda gömmor, vi har varit lite dåliga på att träna såna. 

Idag är det regnigt och blåsigt igen så lat-matte fick bestämma och då blev det träning här hemma. Det är inte optimalt, för här har vi tränat mycket, och jag ser varje gång att han först och främst letar på ställen där det tidigare har funnits gömmor. Men strunt samma, det är ju en form av träning det också.

En gömma i en byrålåda i hallen, en gömma bakom skoskåpet i hallen och en gömma i garderoben i hallen. Byrålådan var stängd, likaså garderobsdörren. Gömman bakom skoskåpet var inte instängd men satt oåtkomlig mellan skåpet och väggen. Och alla gömmorna var över hans huvudhöjd. 

Han passerade förstås alla tre i hög fart när jag sedan lät honom börja leta. Han sökte noga vid ytterdörren och runt elementet som finns där, sedan tog han en raid ut i köket, kom tillbaka och flängde runt i hallen lite hit och dit. 

Och jag är väldigt kluven till det där. Jag vill att han söker självständigt utan att jag behöver lägga mig i, och vi har ofta fått beröm av domare just för att han jobbar så självständigt, men priset vi får betala för det är att han i sin brådska att utforska området springer förbi gömmorna. 

Men så småningom lokaliserade han gömman i byrålådan, gjorde faktiskt en snygg frysmarkering på kanten på lådan och fick förstås massor av beröm och några bitar kycklignkorv. 

Därefter tog han efter en stund letande även gömman bakom skoskåpet. Den doften tog han nerifrån golvet nästan och följde den snyggt uppåt där den satt allra högst upp på baksidan av skåpet. Jubel och applåder och kycklingkorv förstås.... 

Gömman i garderoben var svår.... där inne ligger alla hundtäcken och gamla koppel och selar och sånt, kanske de luktade en massa, inte vet jag men det tog en stund för honom att lösa problemet. Men han löste det.... 

Nästa omgång gömmor blev i köket. En gömma inne i diskmaskinen som var halvfull med smutsig disk. Den andra inne i grytskåpet, och den tredje lite enklare under bordsskivan. 

Här fick han jobba länge innan han fann den första gömman. Och han letade först intensivt på alla de ställen där jag någon gång tidigare har satt en gömma, men det gav ju ingen utdelning idag. 

Första fyndet var gömman under köksbordet. Sedan letade han länge på allt mellan himmel och jord innan han börjde visa intresse för diskmaskinen. Där sniffade han intensivt både högt och lågt men bestämde sig till slut för att göra en snygg frysmarkering överst på ena sidan... och tänk... när matte öppnade luckan så satt det en doftgrej där, och den genererade förstås en rejäl belöning. 

Nu var det bara grytskåpet kvar, och nu verkade det som att han kommit på att det kan vara lönsamt att sniffa lite noggrannare på skåp och lådor. Doften satt mitt på insidan av dörren och han sniffade runt på utsidan av dörren utan att kunna bestämma sig för att "där, just där!" sitter doften så jag belönade honom och tog det som en markering att han intensivt sniffade runt på ett litet område på dörren. 

Jag inbillar mig att det är godkänt att göra så..?? 🤔

Sen var matte nöjd, men Ynk surade för att han inte fick jobba mer. Han blir trött efter såna här övningar, men medan vi håller på så är han outtröttlig. Han jobbar lika intensivt efter en halvtimma som han gjorde i början.... fast det är naturligtvis inte ofta vi håller på i en halvtimma, men det har hänt. 

Nu ska vi snart ut i regnet och uträtta en massa tråkiga ärenden, men nu har faktiskt unge herrn lagt sig en stund, så förmodligen var övningarna lite jobbiga i alla fall.

2 år gammal bild, tagen av uppfödaren innan han flyttade hit. 

Bara en hund i huset....

 Ja, nu har jag bara en hund igen. För ett par år sedan var ju Jippie ensamhund under en tid innan Ynk kom till oss, men nu är det Ynk som är ensamhund.  😢

Jag saknar ju Jippie nåt alldeles vansinnigt, han var en underbar hund på alla sätt och vis, och vi gick igenom mycket tillsammans, både roliga och mindre roliga saker. Men som väl är så verkar inte Ynk vara jättepåverkad av att kompisen nu är borta.

Han var med hos veterinären, och det har jag lärt mig är väldigt bra, då vet de och slipper leta efter kompisen som aldrig dyker upp. Men Ynk har ändå förändrats sedan det hände.....

Han är inte lika vidlyftig när vi är ute. Jag har ju nästan alltid hundarna lösa ute och tillsammans med Jippie kände sig antagligen Ynk väldigt trygg och tog ut svängarna ordentligt. Nu är han mer benägen att hålla kontakt och håller sig alltid inom "rätt" avstånd. 

Han har helt slutat gnaga på tuggben och liknande. Det var inte jättefavoriten tidigare heller, men Jippie gillade såna och gnagde gärna, och då gnagde Ynk på sin tuggis också. Nu vill han inte alls ha såna.

I bilen har jag sett något märkligt. Jippie hade sin plats där han alltid satt/låg och även om Ynk ibland försökte placera sig där så sa antagligen Jippie åt honom, för han flyttade sig alltid till en annan plats. Jag har ju en ganska stor bil och det är stor plats bak där hundarna har sitt "bo".  Nu ligger Ynk aldrig på Jippies plats trots att den nu är ledig. Det är så uppenbart att han undviker just den platsen, han kurar ihop sig i alla andra hörn, men inte där Jippie brukade ligga. Jag ska byta ut fällarna jag har där och se om det gör någon skillnad, kanske luktar det sjuk Jippie just där han brukade ligga. 

Här hemma har Ynk tagit över Jippies rutiner när det gäller att tala om för husse när han ska gå och lägga sig, husse alltså. Husse är en vanornas man och lämnar tv-fåtöljen i stort sett samma tid varje kväll och gör han inte det någon enstaka gång så talade alltid Jippie om det för honom, nu säger istället Ynk ljudligt ifrån att "dags att du går och lägger dig nu!"

Men som väl är så verkar inte Ynk alltför påverkad av att Jippie är borta. Han är piggelin som sjuttan, vill helst jobba hela dagen lång och uppför sig i det stora hela som när Jippie fanns. Men naturligtvis finns det nån form av sorg även hos honom, han har ju ingen Jippie att kura ihop sig hos längre....

Vi saknar våran Jippie 💕💕💕💕💕💕💕

Hej... Hallå!!!  igen då... 

Ett nytt försök med min gamla blogg istället för den nya, den var krånglig i sin enkelhet. 😒 Hoppas att vi kommer överens nu då, bloggen och jag. 

Det allra mesta här kommer att handla om Ynk, och om våra äventyr tillsammans.

Det senaste gick av stapeln igår (lördag) när vi gjorde ett besök på en god väns kennelträff. Massor med springrar fanns det där, men jag skulle bara prata lite om nosewok och sedan låta Ynk visa hur ett sök gick till. 

Och Ynk är ju som han är han...  så fort han insåg att jag tog med väskan med nw-prylar så laddade han. Uppe i varv var väl det minsta man kan säga om honom. Förmodligen är nw det roligaste han vet...

Han skötte sig finfint för övrigt också. När vi var färdiga så skulle jag rasta honom lite, ett gäng hussar och mattar satt med sina hundar en bit bort, 10-15 m kanske, när jag kopplade loss Ynk och sa att "nu går vi" och han skuttade glatt iväg tillsammans med mig. Knappt en blick på alla de andra hundarna som han, om han ville, hade så nära till. 💓 När vi sedan kom hem så var han trött, min lilla virrpanna. Jobbigt att vänta och vänta och vänta medan matte babblar en massa, sedan visade det sig att ett av söken som jag gjort iordning var svårare än vad jag trodde, så där fick han jobba lääänge innan han löste uppgiften. 

På torsdag kväll skötte han sig också utmärkt. Då var vi anmälda till en nw-tävling TEM1 Inomhus, och även om jag mest kände för att ringa återbud så blev det inte så. Och det var ju tur, han fixade alla fyra söken, fick ett diplom och har nu två diplom i TEM1 Inomhus. 

Vi har tävlat färdigt för i år nu. NoseWork är ju det enda vi tävlat, och det beror enbart på att jag har så svårt att gå. NW funkar även om man haltar och linkar omkring med en krycka, men....  det är dyrt och plånboken ekar tomt nu. Fast vi har haft tur som har arrangörer här i trakten som ordnar många tävlingar, så vi slipper i alla fall dyra resor till annan ort. 

Men totalt så har han/vi i år tävlat tre gånger TEM1 Fordon, två gånger TEM1 Utomhus, två gånger TEM1 Inomhus, en gång TEM1 Behållare, fem gånger TSM1. 

Och det har resulterat i fem diplom TSM1, två diplom TEM1 Inomhus, ett diplom TEM1 Behållare, ett diplom TEM1 Fordon.

Så...  även om det nog är det roligaste Ynk vet, så lyckas vi inte alltid nå ändå fram till diplomet. Fast, i ärlighetens namn, så är det oftast mitt fel att det blir så. Ynk jobbar och jobbar, men är lite för nyfiken och har lite för mycket spring i benen, så vi finner inte alltid gömman innan tiden är ute. Matte får skärpa till sig och träna lite bättre... och anorlunda. Efter nyår satsar vi på TSM2 och då är det plötsligt väldigt mycket svårare. 

Nu har vi som sagt tävlingsstopp i några månader, men det betyder inte att vi går i ide, det finns mycket annat roligt att syssla med. En del av det kommer det rapporter om här..... 

Sysslolös....

Fast det är jag ju egentligen inte, finns massor av "måsten" som jag borde göra, men jag har ingen lust. Första snön kom ju häromdagen och idag är det -9 grader och om jag då tillåter mig att tänka på att det inte blir nån ändring till det bättre när det gäller vädret förrän i april nån gång, då känns det ganska så deppigt.

Men vi var i alla fall ute och tränade lite nw igår, och det var intressant. Tre hundar, varav två var hyfsat rutinerade och den tredje också mycket duktig, men inte med den rutinen av sök som de andra två har. Och då såg vi vad den skillnaden kan göra.

Vi sökte utomhus och ett av sökområdena hade några stora träd och dessutom lite lekattiraljer, bl.a. burkar och pytsar på en bräda mellan två träd och så ett knippe plastband som hängde ner från ett träd och nådde nästan ner till marken.  På två av träden satt det två stora tomma träramar fastsatta, hade väl suttit någon bild eller något liknande där kanske.

Dofterna satt i änden på ett av de där hängande plastbanden och i barken på ett av träden.

Den unga orutinerade hunden tog direkt doften som satt på plastbandet, trots att det blåste och plastbanden vajade hit och dit.

Doften som satt i barken på ett av träden hittade hon aldrig trots att hon jobbade länge och energiskt men mest på ett träd som stod nån meter därifrån. Det var oerhört intressant, det undersöktes grundligt men där fanns ju ingen doft.

Sen var det dags för våra två lite mer rutinerade hundar, och det var då det blev intressant.

Jippie tog direkt sikte på de där två tomma tavelramarna som satt på två av träden. Han undersökte dem noga, men där fanns ju ingen doft. Nästa ställe han undersökte noga var brädan med alla burkar och pytsar, den stod nån meter ifrån de hängande plastbanden där ena doften fanns.

Det märktes tydligt att han kände doften, och det märktes tydligt att han ansåg att det var någonstans i pytsarna och burkarna som doften skulle finnas. Plastbanden undersöktes egentligen inte även om han vimsade runt där lite snabbt, sedan var det återigen burkarna som var intressanta. Han gjorde några lovar runt i området där han kände doften, men återkom hela tiden till den där brädan med burkarna. Sedan, som av en händelse, upptäckte han doften i änden på en av plastremsorna.

Doften i  trädet fann inte han heller. Han letade energiskt, men på fel träd.... han nästan klättrade på trädstammen i sitt letande, men det var ju fel träd.

Den andra rutinerade hunden gjorde ungefär likadant. Det var så tydligt att de ansåg sig veta var doften borde finnas..... i nån burk eller pyts, inte på ett hängande plastband.

Och ingen av de tre hundarna fann doften i trädet. Det förvånade mig storligen för i alla fall Jippie är van att leta dofter som sitter i träd, vi gör det ganska ofta för träd har vi alltid tillgång till på promenaderna.  Och vi hade ett annat sök där doften också satt i ett träd, och den doften tog alla tre hundarna.

Men jag fick mig en tankeställare....

Jag påmindes om vikten av att träna omväxlande, både när det gäller gömmor och miljö. Fast det gör vi faktiskt, vi är noga med att försöka variera söken och att inte bli alltför förutsägbara för hundarna. Men igår såg vi tydligt att minnesbilder påverkar hur hundarna jobbar, i alla fall när det gäller hundar som varit med ett tag.

Och ni som tränar nw har väl förmodligen vid flera tillfällen använt er av bord och bänkar som står utomhus på olika ställen? Det har vi gjort, vilket nu resulterar i att flera av våra hundar direkt när de ser såna möbler ute någonstans går in "sök-mode" och börjar leta dofter på möblerna även om de egentligen bara ska passera på väg till något annat.

Och frågan är om det är negativt eller positivt att de har lite förutfattade meningar om var doften kan finnas? Förmodligen finner de gömman fortare om de jobbar förutsättningslöst, men å andra sidan visar ju deras minnesbilder att de vet exakt vad som är på gång och att de utnyttjar  minnesbilderna för att lösa uppgiften.

Fast det är väl egentligen aldrig bra med förutfattade meningar, inte ens i hundvärlden 

I alla fall så tycker jag ju att jag har en duktig hund som söker med stor energi och stor motivation. Och jag kan inte för mitt liv förstå vad som hände på inomhussöket på senaste tävlingen, där ägnade han sig åt något helt annat än att leta nw-dofter.

Jag har inte sett det beteende hos honom, varken förr eller senare, och jag kan inte upphöra att förvånas över det. Han har aldrig reagerat på störningar runt omkring och jag har heller aldrig sett att han ägnar sig åt något annat än att göra det han ska.
Men, men....   även solen har sina fläckar 

Här är i alla fall de mystiska träden där ingen av våra hundar fann doften. Gömman är på det bakre trädet i mitten, men det var hela tiden de två främre träden som undersöktes noggrant. Vinden påverkade antagligen, men det var ändå märkligt för hundarna var på rätt träd och sniffade, men övergav det ganska snabbt för att istället noggrant undersöka de andra träden.

Premiär...

Ja igår var det tävlingspremiär i nw klass 2 för vår del och det var väl närmast att likna vid en katastrof.... om nu en hundtävling någonsin kan liknas vid en katastrof .


Vi har ju väldigt lite tävlingserfarenhet från nw och det var nog en del av problemet tror jag. Inte för Jippie men för min egen del. Jag hade svårt att disponera tiden så som jag borde ha gjort, och planerade också söken på fel sätt. Men Jippie hade också del i "katastrofen", han sökte över huvud taget inte alls i inomhussöket.  Ägnade sig åt en massa andra saker, utom att göra det han skulle.

Men vi tar det från början....  behållarsöket var första söket, och det är ju sedan en tid vår akilleshäl. Senaste gången vi tränade avslutade vi med att han "överfölls" av bollen när han nosade på rätt behållare. Igår var jag tveksam men bestämde mig till slut för att låta honom se att jag stoppade bollen i fickan när det var dags för vårt sök. Och det var mitt första, och STÖRSTA misstag.

Jippie är ju en smart hund, han ville ha bollen som är den absolut bästa belöningen han kan få... så han gjorde en snabb raid genom havet med väskor och sedan nosade han lite ingående på en av dom, slängde sig ner i en snygg liggmarkering och sa därmed "hit med bollen nu matte!!". Kruxet var att det var fel väska....    Med facit i hand skulle jag inte köpt den markeringen utan låtit honom fortsätta söket och kollat av alla väskorna, men eftersom han slarvat med markeringen på senare tid så var det svårt att bortse från en snygg och snabb liggmarkering och bara strunta i den.

Den grejen får jag ta på mig helt och hållet.... jag borde förstått att han bara hade bollen i huvudet och visste snabbaste sättet att få den. 

Nästa sök var utomhussöket och det fixade han hyfsat bra. Han fann den första gömman (det var två doftgömmor i varje sök) utan några större problem, men jag upplevde honom som lite ofokuserad. Sedan lät jag honom "fastna" på ett ställe som han undersökte lite för noggrant utan att finna någon doft, och när jag sedan såg att han hade nästa doft i nosen så var tiden ute så han hann aldrig jobba sig fram till den.

Sen var det lite väntan och så var det dags för inomhussöket. Där kände jag mig ganska så trygg i och med att Jippie brukar vara duktig just på den biten. Och där lärde jag mig att man aldrig, aldrig, aldrig ska känna sig säker på nånting när det gäller hundar.

Jippie ägnade sig åt något helt annat än att söka dofter. Han nosade flitigt, men inte efter eukalyptus och lagerblad.... det var nåt annat han fokuserade på. När jag fick veta var dofterna fanns så insåg jag att han hade varit nära inpå båda två utan att "fastna" på dom.... och varför han gjorde så är helt och hållet öppet för gissningar. Bara han vet och han tänker inte berätta säger han... 

Sista söket var fordonsöket och då var jag ganska så uppgiven. Men Jippie är ju Jippie han....  fordonsöket bestod av ett släp med en båt på, framför den en personbil och framför den en fyrhjulig kärra.

Min plan var att söka av bakdelen på båten/släpkärran och sedan söka av höger sida fram till bilen, ta bilens baksida och sedan fortsätta med bilens högersida, ta hela kärran och sedan bilens front, vänstersidan och sist vänstersidan av båtsläpet.

Vad gör Jippan då? Jo när jag visar på var jag vill att han ska börja så slinker han iväg "runt hörnet" och tar gömman som sitter långt bak på vänster sida på båtsläpet. Dit hade vi kommit allra sist om jag hade fått som jag hade tänkt. Då var det jäklar i min lilla låda inget fel på varken nosen eller motivationen hos Jippie....

Sedan sökte vi vidare enligt min plan och Jippie var väldigt intresserad av bakänden på bilen. Men jag såg ju att det var en hundbil och tänkte att det luktade spännande hund där bak vid luckan så jag lockade med honom att fortsätta söket. STOOORT  misstag igen....

Doften fanns på släpets kontakt som låg på marken alldeles intill bakänden på bilen.   Hade inte jag lagt mig i det där så hade han kanske tagit doften där. Nu kom vi ju dit en gång till när vi gick på andra sidan av fordonen, och då undersökte han bakre däcket väldigt noga men fann ju inget där. Jag hade sedan lite för bråttom att visa honom vidare för att söka på båtsläpets sida. Han hade säkert doften från kontakten där på marken när han undersökte däcket.... det var inte lång bit emellan där.

Så den missade doften får jag också ta på mig....  hade jag inte förutsatt att han var mest intresserad av hundlukten, utan låtit honom sköta det hela, så hade det nog blivit rätt. Och varför skulle jag ha honom att söka på båtsläpets sida, han hade ju redan funnit en doft längst bak där. Inte troligt att det sitter en doft till så nära... kanske... 

Men jag måste ju erkänna att efter det obefintliga inomhussöket och hans tidigare andra prestationer så var min tilltro till honom rejält naggad i kanten och jag var lite allmänt förvirrad/förvånad.

Lärdomen av det hela är att vi inte är färdiga för klass 2-sök. Matte är det definitivt inte, och varför Jippie betedde sig som han gjorde på inomhussöket förstår jag inte. Eller.... det fanns intressantare dofter där antar jag, men jag tycker att vi tränat på alla möjliga och omöjliga ställen utan att han varit påverkad av miljön. En liten möjlig ledtråd kan vara att vi fick söka med lösa hundar om vi ville och det valde jag att göra. Kanske, kanske han jobbat bättre om han varit kopplad så som han brukar när vi tränar. han kanske trodde han var ledig när han fick vara lös. Vem vet...?  Jag lär aldrig få svar på mina funderingar...


En annan sak som upprörde mig var att det fanns ett gäng människor där på tävlingsplatsen som högt och ljudligt redogjorde för hur deras hundar jobbat och vad dom gjort, och då samtidigt avslöjade var gömmorna fanns. Så nedrans oproffsigt gjort, eftersom det var klass 2 så var det ju inga nybörjare direkt, och dessutom är det ett klart regelbrott.

Jag kan förstå att man är glad och lycklig och liksom bubblar över om hunden lyckats bra och man känner sig riktigt nöjd och vill dela med sig till sina kompisar. Men då kanske man ändå inte ska koppla bort hjärnan helt och hållet.

Hade vi haft ett något senare startnummer så hade vi haft nytta av det jag hörde på så sätt att jag hade kunnat lägga upp söken så att vi kom till doftgömmorna tidigt. Om sedan Jippie hade markerat dom, det vet jag ju inte, men förutsättningarna för att lyckas hade ju varit helt annorlunda då.

Jaja... i hundvärlden upphör man aldrig att förvånas över hur folk beter sig. Och även om reglerna i nw kan diskuteras i vissa fall så är de till för att följas... av alla.


Ja det var det om det.....  nu har vi provat på klass 2 och vi är inte redo för det, det kan jag lätt konstatera. Vi behöver mer tävlingsrutin men hur får vi det när vi inte får tävla klass 1 längre? Vi måste ju ut i klass 2 då....

Det var ju himla kul att vi lyckades med de där tre klass 1-diplomen på våra tre första tävlingar.... men nu är det inte lika roligt längre. Med facit i hand så skulle jag sett till att jag klantat mig lite mer på sista klass 1-tävlingen så vi hade fått fortsätta i den klassen lite längre. Det blir lite väl dyrt att använda tävlingar som träningstillfällen...


Bilderna är tagna av Ulf Peterzon som var en av domarna i klass 1 samma dag, tack för lånet. 

Länge sedan...

Det senaste inlägget var ledsamt, och det är fortfarande skitjobbigt att tänka på, men livet går ju vidare vilket man vill eller ej.

Arbetsmyran Jippie kräver att matte engagerar sig i olika aktiviteter så igår var vi ute och tränade lite nw för oss själva. Det blir ju ofta så för oss... vi tränar själva.  Men eftersom Jippie inte störs eller påverkas av andra hundar så spelar det ingen roll att träningen ibland blir på egen hand.

Kruxet där är ju att det alltid är jag som sätter ut dofterna, det är mina dofter och jag har rört mig i sökområdena.... men detta till trots så tycker jag mig ha sett att Jippie faktiskt blir mer taggad när vi är på främmande mark med främmande som riggat dofterna så då gör det ju ingen direkt skada att vi är lite ensliga av oss ibland.

Men igår såg jag något som jag tycker är intressant. Jag är ju så där nördig av mig när det gäller hundträning, jag tycker det är kul att se hur hundarna påverkas av olika saker i olika lägen och hur de då agerar.

Vi körde frisök igår eftersom jag ville filma, och ni ska få se två av filmerna. Att han verkar lite väl fokuserad på mig ibland beror förmodligen på att jag stod och dinglade med hans snörboll i handen, en störning större än något annat.

På den första tar han doften ganska så enkelt. Det blåste ganska rejält och det kan ju vara både till nytta och besvär beroende på lite allt möjligt. Men här tog han doften ganska snabbt som sagt....

De följande filmsnuttarna är egentligen en enda film, men min blogg vägrar ladda upp så långa filmer så jag var tvungen att dela upp den i tre bitar.

På den här filmsnutten ser man först hur minnesbilden från tidigare sök sitter kvar. Det är förstås inte samma trappa som förra gången, och han har gjort ett par andra sök emellan, men minnesbilden av var doften fanns på den förra trappan finns kvar, väldigt tydligt. Han blir lite konfunderad över att doften inte finns där han tror att den ska finnas....  men han jobbar så småningom vidare. Och jag som känner Jippie ser att han känner doften där under trappan, men den är över huvudet på honom och han är inte alls tillräckligt nära...

Sedan uppstår problemet att Jippie inte gillar gallertrappor

Han undviker i det längsta att gå upp i trappan, och när han väl går upp då är han så koncentrerad på att gå där att han stänger av nosen. Hade han använt nosen hade han tagit doften lätt som en plätt när han var ett par trappsteg upp, men som sagt, han fokuserar till 100% på att gå på det där förhatliga gallret och puttar uppgiften att finna doften åt sidan.

När han sedan väl hittar doften så inbillar jag mig att han faktiskt lärt sig något... både att inte lita på minnesbilder alltför mycket och kanske också att även om det är jobbigt så kan det löna sig att leta reda på den där eländes doften.

Men visst är han en hjälte, lilla Jippie  Han gör som jag säger och jobbar på trots att han helt klart tycker det är lite jobbigt. Men samtidigt så växer han säkert en hel del också, och han kanske lär sig att om matte säger att han ska leta så finns det trots allt något där.

Jippie är en sån där "förlåtande" hund. Hans galna matte kan gång på gång göra misstag och fel utan att det gör någon större skada. Han är så trygg i sig själv, och så miljöstark och så arbetsvillig att det får vara en hejdundrandes tabbe för att han ska påverkas negativt och få några kvarvarande men av mina galna idéer.


Jag är ju så knäpp att jag tycker sånt här är intressant att se. På en nw-tävling är det ingen hit förstås, där ska allting gå fort-fort.... men jag inbillar mig att inte bara jag utan även Jippie faktiskt tyckte det var lite kul.