tisdag 12 maj 2015

Det är lite bittert att inse att det faktiskt är sant

Den där gamla sanningen om att trägen vinner... eller att träning ger resultat... eller nåt annat talesätt i samma kategori. Det är bara att bita i det sura äpplet och inse att det är så det ligger till och att det inte blir några resultat bara för att man tänker och önskar sig det.

Och nu tänker jag förstås på det där med hundträning igen. Tålamod är ju inte min främsta egenskap direkt, och det är ju synd för det är en ypperlig egenskap om man ska träna hund. Envis som synden kan jag däremot vara om det kniper, och det är inte helt fel det heller... 

Men allt det här bladdret kommer från tankar runt gårdagens kurstillfälle förstås. Om jag håller mig till klass 1-momenten så "kan" han ju grunderna i alla momenten, men det finns finlir kvar att jobba med. Men det är svårt när man oftast tränar ensam, man behöver nån som t.ex. ser hur ställandet... eller läggandet... ser ut, det kan man inte avgöra själv.

Något som man däremot kan jobba med alldeles själv, det är det som i stort sett alltid kräver mest jobb.... linförighet/fritt följ. Och för vår del är det största kruxet att få till Jippies fulla fokus på mig medan vi går.

Eller... krux och krux...  jag ser ju att han svarar kanonfint på de hjälper han får när jag tar mig i kragen och tränar seriöst, men det är ju helt enkelt så att jag inte tycker att det är så roligt att träna det där momentet... därför slarvar jag med det, och då blir det ju inga resultat heller.

Men jag får så dåligt samvete...  det behövdes inte många träningstillfällen förrän han förstod att han, förutom att sätta sig vid min sida, också skulle titta upp på mig när jag stod stilla och sa fot till honom.  Och att det fastnat det såg jag på tävlingen förra veckan. Så fort jag ställde upp och sa Fot så var kontakten där... men när jag sedan börjar gå då blir det lite sisådär med det.

Men igår när jag under en pyttekort stund direkt kanon-belönade då han "råkade" titta på mig under linförigheten, då såg jag genast en förändring i hans beteende. Han var direkt mer benägen att hålla koll på mig och strunta i omgivningen...  han är inte direkt svårlärd, lilla Jippie


Tänk så duktig han skulle vara om han hade en matte som gjorde det hon skulle... på det sätt det ska göras. 


Men förutom att det i sig är roligt och nyttigt att gå kurs så föder det en hel del tankar och funderingar när man ser och hör hur andra kursdeltagare jobbar och resonerar. Och det är ju bra...   med nya tankar och funderingar alltså. Man ska passa sig för att fastna i gamla spår alltför länge, eller att vara rädd för att prova nytt.

Fast det är svårt att släppa sånt som man av erfarenhet vet funkar bra bara för att prova något nytt som just då är på modet. Men det är klart.... provar man inte så vet man ju inte heller om det kanske ger ännu bättre resultat än det man gjort tidigare. Fast man måste känna för, och inte minst tro på, det man ska göra annars går det absolut inte bra.

Jaja...  en sak är i alla fall säker och det är att det blir ingen hund tränad så länge jag sitter här och knattrar på tangentbordet. Fast...  ikväll kör jag igång en rallylydnadskurs på klubben så det blir nog inte så mycket träna egen hund idag...  lite kursförberedelser och så det gamla vanliga hemmavid som alltid ska göras plus hundpromenader, tiden har en benägenhet att aldrig räcka till tycker jag. Eller också är det orken och energin som aldrig räcker till numera... inte vet jag, men det är väl kanske det troligaste.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar