Till att börja med kan vi ju fastslå att det går mode i det där med att träna hund. Det som var modernt för ett år sedan är redan på tillbakagång för nya trender och idéer, och det är ju inte alltid så bra.
En hund är en hund, och har alltid så varit.... det får man aldrig glömma. Och bara för att en "metod" är gammal behöver den inte vara felaktig. Har den fungerat i många år tidigare så finns det väl ingen anledning att anse att den inte duger längre bara för att nån framgångsrik förare nånstans i vårt avlånga land kommit på nya idéer.
Kan det kanske rent av vara så att det finns mååååånga sätt att träna hund och att de enda metoder som är direkt felaktiga är de där hunden far illa på något vis?
Nu menar jag naturligtvis inte att man inte ska ta till sig av nya idéer och nya tänkesätt, men det ska inte med automatik innebära att man förkastar allt gammalt utan att tänka sig för. Ofta hittar man nåt nytt som är både roligt och effektivt, men lika ofta inser man också att det gamla sättet att lära in något kan vara väl så bra.
En sak som är modestyrt i allra högsta grad är det där med sele på hundarna. Och nej, jag tycker inte om det... sele ska användas i vissa situationer där halsband är olämpligt, men det ska definitivt inte användas på promenader och till vardags. I alla fall inte om man har en hund som drar... och tyvärr är det ju ofta så.... man klarar inte av att lära hunden att gå fint i koppel, då sätter man på den en sele så att inte halsen ska ta skada, och så låter man den dra.... usch o fy säger jag.
Såg faktiskt nåt roligt häromdagen, beträffande det där med sele på hundar...
Var till zoo-affären för att köpa hundmat och samtidigt som jag parkerade kom det en annan bil och ställde sig intill. I den fanns mamma, pappa och vuxen son... och en hund av en STOR ras.
Denna stora hund skulle baxas in till affären för att få klorna klippta förstod jag, och baxade var vad man gjorde. Hunden hade förstås en sele på sig, och den gick precis vart den ville, med den vuxna sonen hängande i kopplet efter. Sedan den avverkat större delen av parkeringen med sonen släpandes efter så slöt mamma och pappa upp på varsin sida av hunden, tog ett rejält tag i selen och medan sonen drog framifrån så styrde mamma o pappa från varsin sida så att de efter mycket möda lyckades baxa in hunden genom dörren till affären.
Därinne blev det sedan jätteroligt, i alla fall för hunden och för oss som tittade på. Mamma, pappa, son och två butiksbiträden behövdes för att lotsa hunden förbi allt intressant och fram till kloklippningen.... och precis när jag betalat mina varor så var det hela färdigt och hunden skulle ut ur butiken.
Och det var ju inga problem, han ville väldigt gärna ut... det gick i en väldig fart... med mamma, pappa och sonen hängande efter.
Ute på parkeringen vidtog sedan en yster dans när hunden skulle in i bilen... hunden hade säkert jätteroligt, men de tvåbenta i hans sällskap började se lite svettiga ut.
Jag vet inte hur lång tid det tog att få in hunden i bilen, jag hann lasta in hundmaten och åka därifrån innan de ens var i närheten av sin bil med den livliga hunden. Och i just det här fallet var det kanske bra med sele på hunden, vad skulle annars mamma o pappa hålla i när dom lotsade hunden åt rätt håll?
Ja jisses.... men vilken tur att man ibland helt ofrivilligt får en liten påminnelse om vilka nedrans lydiga hundar jag har...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar