Suveränt nyttig kunskap i många olika situationer... när man möter stökiga hundar, eller när det kommer en lös hund springande fram till oss, när folk stannar för att prata... ja det finns massor av vardagssituationer där det är kanonbra med stadga.
Och går vi sedan över till jaktträning eller lydnadsträning, då är det minst lika viktigt.
Och stadga tränar jag med mina hundar jättetidigt. Jag kan t.ex. utan problem sätta både Salza o Jippie på kommandot Stanna kvar! och sedan slänga/lägga ut ett antal dummisar i buskagen och sedan skicka en i taget för att leta upp en dummy. Och den som inte får springa iväg och leta sitter snällt kvar och väntar på sin tur... och då är dom inte kopplade utan lösa.
Jätteduktigt tycker jag, men för mig är det också självklart att dom ska klara en sån sak.
Häromdagen passerade vi områdets lilla sjö och där var det ett par änder i en vattensamling alldeles intill vägen. Jag satte Salza o Jippie ner och så satt dom där och tittade på änderna. Men antagligen blev änderna störda av oss för plötsligt flaxade de iväg och det var bara några meter framför nosen på hundarna.
Salza tittade inte ens på dom, hon vet vad som gäller i det läget. Men lilla kvicka Jippie klarade också av den frestelsen utan några som helst problem. Satt stadigt kvar och följde fåglarna med blicken när dom flaxade iväg.
I morse när vi avverkat rastningsrundan så tränade jag lite med Jippie. Och när vi var färdiga med det så var det dags för lite störningsträning i samband med platsliggning.
Jag hade använt en kaninboll (en boll med kaninskinn på) som belöning åt honom när vi tränade, och den var ju kanonrolig. Han for omkring som en galning med den där bollen i munnen....
Men sen så släppte elaka matte ut Salza ur bilen, la Jippie på ett Ligg-kommande och Stanna kvar! sedan slängde jag bollen åt Salza som naturligtvis blev jätteglad och glatt skuttade iväg efter den.
Ja, ni kan se själva... visst är han frestad, men han ligger. Och han ligger utan att jag behöver påminna honom, och han är tyst (jag har tagit bort ljudet på filmsnutten för det blåser så förbenat och det blir ett himla oljud på filmen). Han tittar väldigt konfunderad på mig, fattar antagligen inget alls, men han ligger trots frestelsen. Lite extra konstigt är det nog också att jag står snett bakom honom, men det var ju bara för att jag skulle få med båda hundarna på filmen.
Och varför ska man alltid stå framför hunden när man träna platsliggning? Det gör man visserligen på tävling, men det är väl inget som hindrar att man varierar sig när det är träning.
Jag kör alltså med ren lydnad när det gäller stadga, oavsett situation. Det är en gammal förlegad metod enligt många, det finns numera nya tanker runt just sån träning, men eftersom jag ännu inte gett upp hoppet om att få möjlighet att testa mina hundar i jaktsammanhang så tränar jag det på ett sätt som jag vet fungerar i alla olika tänkbara situationer.
I jaktsammanhang är det ju så att de allra flesta som inte gör så bra resultat gör det just på grund av bristande stadga.... och det är ju märkligt i sig för det är ju något som alla kan träna hur mycket som helst var som helst.
Men OK då... det är liiite svårare med levande vilt som drar iväg, än en boll som studsar iväg framför nosen, fast principen är ju densamma. Stanna kvar! om jag sagt Stanna kvar! oavsett vad som händer runt omkring. Så tänker jag, och så tränar jag... och jag tror inte alls att mina hundar mår illa av min träning. Det är inte frågan om tvång och elakheter, utan helt enkelt konsekvens och tydlighet... och en skopa envishet från mattes sida.
Nedrans duktig är han i alla fall, lilla yrvädret Jippie, men det tar på lilla huvudet. Han blir trött av sån träning, och det visar ju att det faktiskt är jobbigt.... och då är han ju värd ännu mer beröm. Vore det inte jobbigt så är det ju inte heller nån speciell prestation att klara av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar