Här går det inte att fuska....

Ja, på nosework-tävlingar alltså, antingen hittar hunden gömman eller så hittas den inte. Och varför påpekar jag då denna självklara sanning? Jo jag kan inte låta bli att jämföra lite olika hundsporter och fundera lite på det där med favoritdomare och sånt.... 😉

Det är ju så att domaren (förhoppningsvis) dömer efter de regler och anvisningar som finns, men så finns det ju en egen uppfattning också. En uppfattning om hur ett moment eller ett utförande ska se ut för att vara bra eller kanske extra bra. 

I nosework är det väl där SSE (Särskilt Samspelt Ekipage) kommer in i bilden, för övrigt så är det ju som jag skrev tidigare... antingen hittar hunden gömman eller också hittar han inte den. Enkelt att bedöma det.....  kan man tycka. Men det finns ju vissa avdrag som kan ge fel även i nosework... krafsade hunden? bet den kanske lite där gömman fanns? drog föraren i kopplet? osv.... 

Och antalet fel är dels avgörande för ekipagets placering i de olika momenten och i totalen dels avgörande för om ekipaget får diplom eller ej. Och naturligtvis kan det missbrukas av domaren. All bedömning bygger ju på den egna personliga uppfattningen om vad som hänt och det är med all säkerhet också så att många domare har favoriter som dom gärna, inom regelverket, hjälper framåt lite. Och då är det kanske inte så svårt att blunda för det lilla krafset, eller motsatsen....  att se det lilla krafset men uppfatta det som värre än vad det var. 

Men vi är alla bara människor och jag vill väl gärna tro att såna "favoriseringar" oftast sker utan att domaren egentligen är medveten om det. 

Sen finns det förstås alltid domare som hjälper fram sina favoriter även utanför regelverket men dom struntar vi i här... min mångåriga erfarenhet säger mig att de oftast står att finna på lydnadsplanerna. 😇

Och vad vill jag med det här babblandet då?  Jo, nu har nosework-tävlingar funnits så länge och även om det hela tiden kommer till nya domare så är jag övertygad om att det även inom den här grenen finns många som har sina favoritdomare, likaväl som man har det inom lydnaden eller rallyn eller brukset eller nån annan gren. 

Och varför är just den domaren min favoritdomare då? Kanske för att det alltid är roliga sökområden när den domaren dömer? Men ofta är det ju arrangören som står för sökområdena....😕  kanske för att gömmorna ofta är lätta att hitta? eller för att gömmorna är kluriga och hunden verkligen får visa vad den går för? eller för att domaren har överseende med min hund som gärna försöker äta upp möbeltassen med doften när han hittar den? eller för att den inte ser det där lilla krafset? eller för att just den domaren nästan alltid väljer samma typ av platser för gömmorna, då är det ju lätt att veta var man ska börja söka? 

Ja det kan finnas många anledningar till att man har en favoritdomare och gärna anmäler till de tävlingar där just den domaren dömer. Inget fel i det heller..... vi har alla olika syften med vårt tävlande.

För egen del så tävlar jag sedan många år tillbaka aldrig för att vinna. Jag tävlar enbart för att uppnå mina egna mål, det är därför jag så ogärna säger att vi "ska ut och tävla". Vi ska ut och testa om vi når upp till det mål jag satt... 

Naturligtvis är det roligt att vinna, det tycker vi ju alla. Men det är inte viktigt för mig, inte längre. Det kanske var det för 50 år sedan då jag var ny inom hunderiet men numera tävlar jag så att säga enbart mot mig själv. 

I nosework är det ju fyra godkända sök som räknas som vinst för mig, och innebär det också ett diplom så är det ju lite grädde på moset. Själva tävlingen är för mig ett mått på om jag tränat rätt, och jag tycker att det är roligt att tävla för olika domare som förhoppningsvis inte har någon förutfattad mening om mig och min hund. 

Jag önskar att jag hade råd att dra iväg lite längre bort till tävlingar där jag inte känner någon alls, varken domare eller andra tävlanden. Nosework-folket är ofta trevliga och det vore kul att träffa lite nya ansikten och det vore intressant att träffa på helt nya domare och höra deras åsikter om vad jag och min hund presterat... på både gott och ont. 

Därmed inget ont sagt om de domare och de tävlingar som finns i närområdet. Jag är våldsamt tacksam för att de finns eftersom jag inte har möjlighet att åka några längre sträckor för att tävla. Och jag vet vilket jättejobb det är att arrangera en tävling och jag är som sagt väldigt tacksam för att det finns folk som lägger ner sin tid och sina krafter på att göra det. 

Jag är ju så gammal så jag var med på den tiden då det i stort sett bara fanns brukstävlingar om man ville tävla. Sedan dess har mycket hänt och det kryllar av många olika grenar där man kan ha roligt med sin hund och sedan i tävlingsform få bevis på att man lyckats med det man tränat. 

Men det hindrar inte min knorkiga hjärna från att fundera lite på ditten och datten när det gäller tävlingar inom hunderiet. 😀

Påtvingat sysslolös....

Ja idag har jag lovat Ynk att han ska få låsa in mig i klädkammaren om jag inte håller mig lugn och gör ingenting. Fast det behöver nog röjas i klädkammaren också förstås... 🤔

Torsdag var shoppingdag med tusen ärenden att uträtta, fredag städade jag bilen och tvättade hundfällar, igår röjde jag i köket och tvättade fönster och sånt där jox. Idag får jag sota för allt det där, jag har ont nästan precis överallt och stora problem att röra mig. 

Men förutom allt "nyttigt" görande så tränade jag och Ynk lite nw både igår och i förrgår också. Men det känns en liten aning meningslöst att träna här hemma inomhus. Hittandet blir väldigt lätt även om jag gör djupa och oåtkomliga gömmor. Det finns inte så många ställen att variera sig och gömma på i en 3-rumslägenhet.

Jag satte 6 gömmor i vårt lilla badrum och det blev han lite snurrig i huvudet av. Förmodligen klev han in i ett enda stort doftmoln när han tog klivet över tröskeln. Han virrade runt en stund, men började sedan beta av dofterna en efter en. Men han har en tendens att strunta i de dolda gömmorna om han inte exakt hittar dom med en gång. Han går visserligen tillbaka dit sedan men det är så dags då.... 

Idag ska han få leta på uteplatsen, och när jag så småningom måste kravla mig ut på rastningsrundan så har jag en plan.  Då ska han få leta dofter ute i naturen, på buskar och träd och under stenar och sånt. Visserligen så kanske det inte förekommer så ofta på tävlingar men det är ju inte därför vi tränar, vi tränar för att han ska få lite hjärngympa och bli lite trött i hjärnkontoret, vilket inte inträffar speciellt ofta oavsett hur mycket vi tränar. Och det är  jag oftast tacksam för även om jag ibland har såna dagar, som idag, då jag gärna skulle ha en soffpotatis till hund. 

Men jag tror jag ska linka ut på uteplatsen med några möbeltassar precis alldeles strax. Massor av högljudda barn som leker på lekplatsen precis utanför. Det kan ju vara en bra störning kanske.... i Ynks barnfria värld är barn mycket konstiga figurer. 

Sagt och gjort...  6 dofter utsatta på uteplatsen som funkar som förråd och som garage åt Kurts promenadscoter, fullt med pryttlar och skräp där. 

Han hittade alla, men vimsade en hel del, han gör gärna det när han är ivrig. De stojande barnen tror jag inte ens att han märkte.... 

NW-funderingar....

Ynk jobbar ju energiskt som bara den när han söker, men han är inte speciellt systematisk i det han gör. Och det är naturligtvis mitt fel som inte har lärt honom jobba så, eller rättare sagt som tillåtit att han jobbar som han gör.  Men... jag vill ha en hund som jobbar självständigt utan min påverkan, därför har han fått jobba i stort sett som han vill.  

Det ena utesluter naturligtvis inte det ena det andra, det finns ju massor av hundar som söker både systematiskt och energiskt, och som tack vare det hittar gömman på 5 sekunder. Nu är jag inte ute efter att ha snabbaste tiden, jag är enbart ute efter att vi ska klara alla fyra söken, och det underlättar så klart om han inte rantar omkring lite hur som helst.

Vid några tävlingstillfällen har jag sett att han fångat doften i stort sett från startlinjen, men det har inte hänt många gånger. Han är nyfiken och vill kolla hela området, och då blir det gärna så att han gör det först, sedan letar han lite mer systematiskt. 

Så frågan är nu då.... ska jag börja träna honom att söka enligt mina direktiv? Att jag styr honom att söka på de ställen jag vill...  eller ska jag lita på att han, medan han skuttar runt i sökområdet fångar upp doften och hittar den? 

Jag brukar ju försöka se till att vi i alla fall inte missar att söka överallt i området, men annars så brukar han få sköta det där själv. Frågan är om det är bäst? Och, om inte, är det värt allt strul som blir om jag nu ska försöka få honom att "lära om"? Jag misstänker att han då, i alla fall under en period, kommer att fråga mig väldigt mycket, och det är ju inte heller bra. 

På senaste tävlingen satt en av gömmorna bara några decimeter in i sökområdet från startlinjen, och dessutom alldeles nere vid golvet, så den sprang han förstås förbi i starten. Han tog den sedan, med 15 sekunder tillgodo, och då var det jag som lockade tillbaka honom dit eftersom jag tyckte att jag sett något lite extra intresse för det stället när han skuttade omkring i området.

Tja, mycket att klura på. Ibland är det ju en rolig bit, det där med att klura på saker och ting när det gäller hundträning, men i det här fallet vete sjuttan om det är det.

Idag har vi återigen sökt dolda och oåtkomliga gömmor.....

 

NW-träning på djupa/dolda gömmor

Inser ju att vi "måste" starta klass 2 så småningom, och då måste vi träna på framför allt djupa och dolda gömmor, vi har varit lite dåliga på att träna såna. 

Idag är det regnigt och blåsigt igen så lat-matte fick bestämma och då blev det träning här hemma. Det är inte optimalt, för här har vi tränat mycket, och jag ser varje gång att han först och främst letar på ställen där det tidigare har funnits gömmor. Men strunt samma, det är ju en form av träning det också.

En gömma i en byrålåda i hallen, en gömma bakom skoskåpet i hallen och en gömma i garderoben i hallen. Byrålådan var stängd, likaså garderobsdörren. Gömman bakom skoskåpet var inte instängd men satt oåtkomlig mellan skåpet och väggen. Och alla gömmorna var över hans huvudhöjd. 

Han passerade förstås alla tre i hög fart när jag sedan lät honom börja leta. Han sökte noga vid ytterdörren och runt elementet som finns där, sedan tog han en raid ut i köket, kom tillbaka och flängde runt i hallen lite hit och dit. 

Och jag är väldigt kluven till det där. Jag vill att han söker självständigt utan att jag behöver lägga mig i, och vi har ofta fått beröm av domare just för att han jobbar så självständigt, men priset vi får betala för det är att han i sin brådska att utforska området springer förbi gömmorna. 

Men så småningom lokaliserade han gömman i byrålådan, gjorde faktiskt en snygg frysmarkering på kanten på lådan och fick förstås massor av beröm och några bitar kycklignkorv. 

Därefter tog han efter en stund letande även gömman bakom skoskåpet. Den doften tog han nerifrån golvet nästan och följde den snyggt uppåt där den satt allra högst upp på baksidan av skåpet. Jubel och applåder och kycklingkorv förstås.... 

Gömman i garderoben var svår.... där inne ligger alla hundtäcken och gamla koppel och selar och sånt, kanske de luktade en massa, inte vet jag men det tog en stund för honom att lösa problemet. Men han löste det.... 

Nästa omgång gömmor blev i köket. En gömma inne i diskmaskinen som var halvfull med smutsig disk. Den andra inne i grytskåpet, och den tredje lite enklare under bordsskivan. 

Här fick han jobba länge innan han fann den första gömman. Och han letade först intensivt på alla de ställen där jag någon gång tidigare har satt en gömma, men det gav ju ingen utdelning idag. 

Första fyndet var gömman under köksbordet. Sedan letade han länge på allt mellan himmel och jord innan han börjde visa intresse för diskmaskinen. Där sniffade han intensivt både högt och lågt men bestämde sig till slut för att göra en snygg frysmarkering överst på ena sidan... och tänk... när matte öppnade luckan så satt det en doftgrej där, och den genererade förstås en rejäl belöning. 

Nu var det bara grytskåpet kvar, och nu verkade det som att han kommit på att det kan vara lönsamt att sniffa lite noggrannare på skåp och lådor. Doften satt mitt på insidan av dörren och han sniffade runt på utsidan av dörren utan att kunna bestämma sig för att "där, just där!" sitter doften så jag belönade honom och tog det som en markering att han intensivt sniffade runt på ett litet område på dörren. 

Jag inbillar mig att det är godkänt att göra så..?? 🤔

Sen var matte nöjd, men Ynk surade för att han inte fick jobba mer. Han blir trött efter såna här övningar, men medan vi håller på så är han outtröttlig. Han jobbar lika intensivt efter en halvtimma som han gjorde i början.... fast det är naturligtvis inte ofta vi håller på i en halvtimma, men det har hänt. 

Nu ska vi snart ut i regnet och uträtta en massa tråkiga ärenden, men nu har faktiskt unge herrn lagt sig en stund, så förmodligen var övningarna lite jobbiga i alla fall.

2 år gammal bild, tagen av uppfödaren innan han flyttade hit. 

Bara en hund i huset....

 Ja, nu har jag bara en hund igen. För ett par år sedan var ju Jippie ensamhund under en tid innan Ynk kom till oss, men nu är det Ynk som är ensamhund.  😢

Jag saknar ju Jippie nåt alldeles vansinnigt, han var en underbar hund på alla sätt och vis, och vi gick igenom mycket tillsammans, både roliga och mindre roliga saker. Men som väl är så verkar inte Ynk vara jättepåverkad av att kompisen nu är borta.

Han var med hos veterinären, och det har jag lärt mig är väldigt bra, då vet de och slipper leta efter kompisen som aldrig dyker upp. Men Ynk har ändå förändrats sedan det hände.....

Han är inte lika vidlyftig när vi är ute. Jag har ju nästan alltid hundarna lösa ute och tillsammans med Jippie kände sig antagligen Ynk väldigt trygg och tog ut svängarna ordentligt. Nu är han mer benägen att hålla kontakt och håller sig alltid inom "rätt" avstånd. 

Han har helt slutat gnaga på tuggben och liknande. Det var inte jättefavoriten tidigare heller, men Jippie gillade såna och gnagde gärna, och då gnagde Ynk på sin tuggis också. Nu vill han inte alls ha såna.

I bilen har jag sett något märkligt. Jippie hade sin plats där han alltid satt/låg och även om Ynk ibland försökte placera sig där så sa antagligen Jippie åt honom, för han flyttade sig alltid till en annan plats. Jag har ju en ganska stor bil och det är stor plats bak där hundarna har sitt "bo".  Nu ligger Ynk aldrig på Jippies plats trots att den nu är ledig. Det är så uppenbart att han undviker just den platsen, han kurar ihop sig i alla andra hörn, men inte där Jippie brukade ligga. Jag ska byta ut fällarna jag har där och se om det gör någon skillnad, kanske luktar det sjuk Jippie just där han brukade ligga. 

Här hemma har Ynk tagit över Jippies rutiner när det gäller att tala om för husse när han ska gå och lägga sig, husse alltså. Husse är en vanornas man och lämnar tv-fåtöljen i stort sett samma tid varje kväll och gör han inte det någon enstaka gång så talade alltid Jippie om det för honom, nu säger istället Ynk ljudligt ifrån att "dags att du går och lägger dig nu!"

Men som väl är så verkar inte Ynk alltför påverkad av att Jippie är borta. Han är piggelin som sjuttan, vill helst jobba hela dagen lång och uppför sig i det stora hela som när Jippie fanns. Men naturligtvis finns det nån form av sorg även hos honom, han har ju ingen Jippie att kura ihop sig hos längre....

Vi saknar våran Jippie 💕💕💕💕💕💕💕

Hej... Hallå!!!  igen då... 

Ett nytt försök med min gamla blogg istället för den nya, den var krånglig i sin enkelhet. 😒 Hoppas att vi kommer överens nu då, bloggen och jag. 

Det allra mesta här kommer att handla om Ynk, och om våra äventyr tillsammans.

Det senaste gick av stapeln igår (lördag) när vi gjorde ett besök på en god väns kennelträff. Massor med springrar fanns det där, men jag skulle bara prata lite om nosewok och sedan låta Ynk visa hur ett sök gick till. 

Och Ynk är ju som han är han...  så fort han insåg att jag tog med väskan med nw-prylar så laddade han. Uppe i varv var väl det minsta man kan säga om honom. Förmodligen är nw det roligaste han vet...

Han skötte sig finfint för övrigt också. När vi var färdiga så skulle jag rasta honom lite, ett gäng hussar och mattar satt med sina hundar en bit bort, 10-15 m kanske, när jag kopplade loss Ynk och sa att "nu går vi" och han skuttade glatt iväg tillsammans med mig. Knappt en blick på alla de andra hundarna som han, om han ville, hade så nära till. 💓 När vi sedan kom hem så var han trött, min lilla virrpanna. Jobbigt att vänta och vänta och vänta medan matte babblar en massa, sedan visade det sig att ett av söken som jag gjort iordning var svårare än vad jag trodde, så där fick han jobba lääänge innan han löste uppgiften. 

På torsdag kväll skötte han sig också utmärkt. Då var vi anmälda till en nw-tävling TEM1 Inomhus, och även om jag mest kände för att ringa återbud så blev det inte så. Och det var ju tur, han fixade alla fyra söken, fick ett diplom och har nu två diplom i TEM1 Inomhus. 

Vi har tävlat färdigt för i år nu. NoseWork är ju det enda vi tävlat, och det beror enbart på att jag har så svårt att gå. NW funkar även om man haltar och linkar omkring med en krycka, men....  det är dyrt och plånboken ekar tomt nu. Fast vi har haft tur som har arrangörer här i trakten som ordnar många tävlingar, så vi slipper i alla fall dyra resor till annan ort. 

Men totalt så har han/vi i år tävlat tre gånger TEM1 Fordon, två gånger TEM1 Utomhus, två gånger TEM1 Inomhus, en gång TEM1 Behållare, fem gånger TSM1. 

Och det har resulterat i fem diplom TSM1, två diplom TEM1 Inomhus, ett diplom TEM1 Behållare, ett diplom TEM1 Fordon.

Så...  även om det nog är det roligaste Ynk vet, så lyckas vi inte alltid nå ändå fram till diplomet. Fast, i ärlighetens namn, så är det oftast mitt fel att det blir så. Ynk jobbar och jobbar, men är lite för nyfiken och har lite för mycket spring i benen, så vi finner inte alltid gömman innan tiden är ute. Matte får skärpa till sig och träna lite bättre... och anorlunda. Efter nyår satsar vi på TSM2 och då är det plötsligt väldigt mycket svårare. 

Nu har vi som sagt tävlingsstopp i några månader, men det betyder inte att vi går i ide, det finns mycket annat roligt att syssla med. En del av det kommer det rapporter om här..... 

Sysslolös....

Fast det är jag ju egentligen inte, finns massor av "måsten" som jag borde göra, men jag har ingen lust. Första snön kom ju häromdagen och idag är det -9 grader och om jag då tillåter mig att tänka på att det inte blir nån ändring till det bättre när det gäller vädret förrän i april nån gång, då känns det ganska så deppigt.

Men vi var i alla fall ute och tränade lite nw igår, och det var intressant. Tre hundar, varav två var hyfsat rutinerade och den tredje också mycket duktig, men inte med den rutinen av sök som de andra två har. Och då såg vi vad den skillnaden kan göra.

Vi sökte utomhus och ett av sökområdena hade några stora träd och dessutom lite lekattiraljer, bl.a. burkar och pytsar på en bräda mellan två träd och så ett knippe plastband som hängde ner från ett träd och nådde nästan ner till marken.  På två av träden satt det två stora tomma träramar fastsatta, hade väl suttit någon bild eller något liknande där kanske.

Dofterna satt i änden på ett av de där hängande plastbanden och i barken på ett av träden.

Den unga orutinerade hunden tog direkt doften som satt på plastbandet, trots att det blåste och plastbanden vajade hit och dit.

Doften som satt i barken på ett av träden hittade hon aldrig trots att hon jobbade länge och energiskt men mest på ett träd som stod nån meter därifrån. Det var oerhört intressant, det undersöktes grundligt men där fanns ju ingen doft.

Sen var det dags för våra två lite mer rutinerade hundar, och det var då det blev intressant.

Jippie tog direkt sikte på de där två tomma tavelramarna som satt på två av träden. Han undersökte dem noga, men där fanns ju ingen doft. Nästa ställe han undersökte noga var brädan med alla burkar och pytsar, den stod nån meter ifrån de hängande plastbanden där ena doften fanns.

Det märktes tydligt att han kände doften, och det märktes tydligt att han ansåg att det var någonstans i pytsarna och burkarna som doften skulle finnas. Plastbanden undersöktes egentligen inte även om han vimsade runt där lite snabbt, sedan var det återigen burkarna som var intressanta. Han gjorde några lovar runt i området där han kände doften, men återkom hela tiden till den där brädan med burkarna. Sedan, som av en händelse, upptäckte han doften i änden på en av plastremsorna.

Doften i  trädet fann inte han heller. Han letade energiskt, men på fel träd.... han nästan klättrade på trädstammen i sitt letande, men det var ju fel träd.

Den andra rutinerade hunden gjorde ungefär likadant. Det var så tydligt att de ansåg sig veta var doften borde finnas..... i nån burk eller pyts, inte på ett hängande plastband.

Och ingen av de tre hundarna fann doften i trädet. Det förvånade mig storligen för i alla fall Jippie är van att leta dofter som sitter i träd, vi gör det ganska ofta för träd har vi alltid tillgång till på promenaderna.  Och vi hade ett annat sök där doften också satt i ett träd, och den doften tog alla tre hundarna.

Men jag fick mig en tankeställare....

Jag påmindes om vikten av att träna omväxlande, både när det gäller gömmor och miljö. Fast det gör vi faktiskt, vi är noga med att försöka variera söken och att inte bli alltför förutsägbara för hundarna. Men igår såg vi tydligt att minnesbilder påverkar hur hundarna jobbar, i alla fall när det gäller hundar som varit med ett tag.

Och ni som tränar nw har väl förmodligen vid flera tillfällen använt er av bord och bänkar som står utomhus på olika ställen? Det har vi gjort, vilket nu resulterar i att flera av våra hundar direkt när de ser såna möbler ute någonstans går in "sök-mode" och börjar leta dofter på möblerna även om de egentligen bara ska passera på väg till något annat.

Och frågan är om det är negativt eller positivt att de har lite förutfattade meningar om var doften kan finnas? Förmodligen finner de gömman fortare om de jobbar förutsättningslöst, men å andra sidan visar ju deras minnesbilder att de vet exakt vad som är på gång och att de utnyttjar  minnesbilderna för att lösa uppgiften.

Fast det är väl egentligen aldrig bra med förutfattade meningar, inte ens i hundvärlden 

I alla fall så tycker jag ju att jag har en duktig hund som söker med stor energi och stor motivation. Och jag kan inte för mitt liv förstå vad som hände på inomhussöket på senaste tävlingen, där ägnade han sig åt något helt annat än att leta nw-dofter.

Jag har inte sett det beteende hos honom, varken förr eller senare, och jag kan inte upphöra att förvånas över det. Han har aldrig reagerat på störningar runt omkring och jag har heller aldrig sett att han ägnar sig åt något annat än att göra det han ska.
Men, men....   även solen har sina fläckar 

Här är i alla fall de mystiska träden där ingen av våra hundar fann doften. Gömman är på det bakre trädet i mitten, men det var hela tiden de två främre träden som undersöktes noggrant. Vinden påverkade antagligen, men det var ändå märkligt för hundarna var på rätt träd och sniffade, men övergav det ganska snabbt för att istället noggrant undersöka de andra träden.