Ja, på nosework-tävlingar alltså, antingen hittar hunden gömman eller så hittas den inte. Och varför påpekar jag då denna självklara sanning? Jo jag kan inte låta bli att jämföra lite olika hundsporter och fundera lite på det där med favoritdomare och sånt.... 😉
Det är ju så att domaren (förhoppningsvis) dömer efter de regler och anvisningar som finns, men så finns det ju en egen uppfattning också. En uppfattning om hur ett moment eller ett utförande ska se ut för att vara bra eller kanske extra bra.
I nosework är det väl där SSE (Särskilt Samspelt Ekipage) kommer in i bilden, för övrigt så är det ju som jag skrev tidigare... antingen hittar hunden gömman eller också hittar han inte den. Enkelt att bedöma det..... kan man tycka. Men det finns ju vissa avdrag som kan ge fel även i nosework... krafsade hunden? bet den kanske lite där gömman fanns? drog föraren i kopplet? osv....
Och antalet fel är dels avgörande för ekipagets placering i de olika momenten och i totalen dels avgörande för om ekipaget får diplom eller ej. Och naturligtvis kan det missbrukas av domaren. All bedömning bygger ju på den egna personliga uppfattningen om vad som hänt och det är med all säkerhet också så att många domare har favoriter som dom gärna, inom regelverket, hjälper framåt lite. Och då är det kanske inte så svårt att blunda för det lilla krafset, eller motsatsen.... att se det lilla krafset men uppfatta det som värre än vad det var.
Men vi är alla bara människor och jag vill väl gärna tro att såna "favoriseringar" oftast sker utan att domaren egentligen är medveten om det.
Sen finns det förstås alltid domare som hjälper fram sina favoriter även utanför regelverket men dom struntar vi i här... min mångåriga erfarenhet säger mig att de oftast står att finna på lydnadsplanerna. 😇
Och vad vill jag med det här babblandet då? Jo, nu har nosework-tävlingar funnits så länge och även om det hela tiden kommer till nya domare så är jag övertygad om att det även inom den här grenen finns många som har sina favoritdomare, likaväl som man har det inom lydnaden eller rallyn eller brukset eller nån annan gren.
Och varför är just den domaren min favoritdomare då? Kanske för att det alltid är roliga sökområden när den domaren dömer? Men ofta är det ju arrangören som står för sökområdena....😕 kanske för att gömmorna ofta är lätta att hitta? eller för att gömmorna är kluriga och hunden verkligen får visa vad den går för? eller för att domaren har överseende med min hund som gärna försöker äta upp möbeltassen med doften när han hittar den? eller för att den inte ser det där lilla krafset? eller för att just den domaren nästan alltid väljer samma typ av platser för gömmorna, då är det ju lätt att veta var man ska börja söka?
Ja det kan finnas många anledningar till att man har en favoritdomare och gärna anmäler till de tävlingar där just den domaren dömer. Inget fel i det heller..... vi har alla olika syften med vårt tävlande.
För egen del så tävlar jag sedan många år tillbaka aldrig för att vinna. Jag tävlar enbart för att uppnå mina egna mål, det är därför jag så ogärna säger att vi "ska ut och tävla". Vi ska ut och testa om vi når upp till det mål jag satt...
Naturligtvis är det roligt att vinna, det tycker vi ju alla. Men det är inte viktigt för mig, inte längre. Det kanske var det för 50 år sedan då jag var ny inom hunderiet men numera tävlar jag så att säga enbart mot mig själv.
I nosework är det ju fyra godkända sök som räknas som vinst för mig, och innebär det också ett diplom så är det ju lite grädde på moset. Själva tävlingen är för mig ett mått på om jag tränat rätt, och jag tycker att det är roligt att tävla för olika domare som förhoppningsvis inte har någon förutfattad mening om mig och min hund.
Jag önskar att jag hade råd att dra iväg lite längre bort till tävlingar där jag inte känner någon alls, varken domare eller andra tävlanden. Nosework-folket är ofta trevliga och det vore kul att träffa lite nya ansikten och det vore intressant att träffa på helt nya domare och höra deras åsikter om vad jag och min hund presterat... på både gott och ont.
Därmed inget ont sagt om de domare och de tävlingar som finns i närområdet. Jag är våldsamt tacksam för att de finns eftersom jag inte har möjlighet att åka några längre sträckor för att tävla. Och jag vet vilket jättejobb det är att arrangera en tävling och jag är som sagt väldigt tacksam för att det finns folk som lägger ner sin tid och sina krafter på att göra det.
Jag är ju så gammal så jag var med på den tiden då det i stort sett bara fanns brukstävlingar om man ville tävla. Sedan dess har mycket hänt och det kryllar av många olika grenar där man kan ha roligt med sin hund och sedan i tävlingsform få bevis på att man lyckats med det man tränat.
Men det hindrar inte min knorkiga hjärna från att fundera lite på ditten och datten när det gäller tävlingar inom hunderiet. 😀
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar