Ynk är oerhört lättlärd när det gäller i stort sett allting, han bara suger åt sig information av allehanda slag. Fast det gäller inte förbudet att bära omkring på mattes foppatofflor, det lär han sig aldrig låta bli.
Men saker man inte direkt tänker på, det lägger han på minnet direkt. Igår cyklade vi turen runt sjukhuset och där går cykelbanan parallellt med bilvägen en bit. Jag har Ynk lös och han håller sig bredvid mig och gör inga avstickare. Men... det finns två ställen där man kan korsa bilvägen och komma in på det bilfria sjukhusområdet och de där två ställena har vi använt vid ett par tidigare tillfällen.
Igår var det så mycket trafik så jag ville inte korsa vägen med lös hund, och jag ville inte stanna och koppla honom heller, så vi skulle bara rakt fram. Och vid varje ställe där vi några gånger tidigare korsat bilvägen så fick jag säga åt Ynk att Nej, här åker vi! för han ville svänga av där vi vid de där enstaka tillfällena svängt nån gång tidigare.
I går eftermiddag var husse ute med honom och då har han ett speciellt koppal som bara används när han är ute med husse. När de kom hem igår satt jag i vardagsrummet och tittade på tv, tog av Ynk kopplet och slängde det på bordet i vardagsrummet. Där låg det sedan tyst och stilla resten av dagen/kvällen/natten. I vanliga fall hänger det på garderobsdörren ute i hallen.
I morse skulle husse återigen ut med Ynk, och när han började klä på sig ute i hallen rusar Ynk in i vardagsrummet, tar kopplet från bordet där och kommer springande till mig med det. Det är alltid jag som sätter på honom kopplet även om det är husse som ska ut.
Det finns massor av såna saker som han lärt sig utan att jag på något vis tänkt på det. Att hundar lätt lär sig sånt som man upprepar och som är en vana, det vet vi ju. Men när det gäller Ynk så räcker det med nån enda gång så har han registrerat det och vet vad som gäller. Ofta väntar ju hunden på nån sorts bekräftelse från matte/husse innan den agerar, men Ynk är en självständig herre och "kan själv" utan att matte/husse behöver lägga sig i.
Han har också tagit upp den fallna manteln efter Jippie 💓när det gäller hundmöten ute. Han är snabb att observera när det kommer någon mötande hund, hinner ofta se det före mig, men han stannar och det är inte alls ovanligt att han då självmant vänder tillbaka till mig för att bli kopplad (ja, han är nästan alltid lös ute). Ibland när den mötande hunden ser lite spännande ut så kan jag få säga till honom... kom här Ynk.... och då kommer han direkt tassande.
Husse påstår att Ynk alltid vänder tillbaka till honom och hans åkdon vid hundmöten, och då självmant kliver upp och sätter sig mellan husses fötter för att åka med husse förbi den mötande hunden.
När Jippie fanns och var med oss ute så var Ynk lite mer vidlyftig, kände sig kanske lite mer äventyrlig med trygga Jippie bakom sig, inte vet jag.
Ynk har naturligtvis förändrats sedan Jippie lämnade oss. Han uppför sig mer moget, och är om möjligt ännu mer mattes hund. Det är inte mycket som påverkar honom, och det är få saker som kan få honom att lämna min sida här hemma. Men han är ju också drygt 2 år nu och har naturligtvis gått igenom en naturlig mognadsprocess, och oavsett vad som påverkat honom så har han blivit en mer vuxen och stabil hund.
När BPH-beskrivaren sammanfattade honom som en trygg och stabil hund så var jag lite överraskad, men när jag nu försöker se på honom med opartiska ögon så måste jag erkänna att det faktiskt är det intryck han ger även mig numera.
Han kan alltså sammanfattas som inte bara snygg att se på, han har något innanför pannbenet också. 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar