Jag har sysslat med hundar och hundträning i över 50 år nu, jisses så fort tiden går.... 😟
Ja det är ruskigt hemskt att tänka på hur gammal jag är, men så är det faktiskt. Och de där 50 åren har ju inte passerat utan att de gett mig massor av erfarenheter av allehanda slag. Jag har upplevt så oerhört mycket med kurser och utbildningar (det senaste jag utbildade mig till var specialsöksinstruktör... för 7 år sedan nu), både för mig själv och för de hundägare som gått kurs hos mig, att det egentligen är omöjligt att överblicka alltihop.
Men... något som jag tidigt i mitt hundliv bestämde mig för var att inte komma med goda råd till hundägare som jag av olika anledningar stötte på, om de inte uttryckligen bad om råd... eller gick kurs förstås.
Själv gillar jag inte folk som ständigt ska föreläsa och tala om hur mycket dom själva kan, och att deras uppfattning är den enda rätta, samtidigt som dom förutsätter att jag inte kan något alls.
Men där jag nu bor kryllar det av hundar av alla modeller. Många av dom är mycket väluppfostrade och lydiga, men ännu fler är väldigt ouppfostrade och olydiga. Men ok, inte mitt problem.... min uppgift är att hålla reda på min hund, andra får hålla reda på sin hund.
Nu är det så att här i området finns en person som hade hund redan när vi flyttade hit. Den hunden tyckte av okänd anledning inte om våra hundar, vilket innebar att husse alltid gick omvägar när han sig oss komma. Nu är den hunden borta sedan något år och en ny hund finns i huset. En valp på 4 månader.... söt som socker och positiv och glad i både folk och hundar.
Men.... valpen hålls alltid kopplad, även om den möter andra hundar som är vänliga och som gärna skulle säga ja till en liten lekstund. Och valpar behöver ju lekstunder med andra hundar då och då, sånt är nyttigt på alla de vis.
Husse vågar/vill tyvärr inte släppa valpen lös. Han är för liten, det får vänta tills han blir lite större och lydigare, det är husses förklaring till den ståndpunkten.
Och han har ju så fel som man någonsin kan ha. Det är nu, när valpen är liten och så oerhört formbar, som den ska få vara lös och lära sig komma till husse och matte.
Det är nu han ska lära valpen att det är han som är den roligaste figuren när de är ute. Det är nu han ska lära valpen att hålla koll på vart husse är och hålla sig till honom.
Det är nu han ska lära valpen att "ok, den där hunden ser rolig ut, men det är vi som är ute tillsammans nu".
Ja det finns mycket som det är så oerhört lätt att lära en liten valp, och som är så värdefullt att den kan när den blir lite äldre, men som är så oerhört svårt att lära en vild unghund sedan. När valpen är liten är den inte så modig och vågar inte så mycket utan stödet från husse/matte. Lägg till några månader och man har sedan en unghund som vågar allting, och som tror att hela världen och alla dess hundar är till för enbart honom.
Idag när vi var ute och cyklade så sprang Ynk lös. Runt en krök möter vi en hund som när den ser oss får ett hysteriskt anfall. Kom Hit! sa jag till Ynk, som sprang nån meter före mig, och han tvärvänder och faller in vid min sida och vi passerar den galna hunden utan några problem alls.
Ynk är verkligen inte född så lydig, han var en liten pest under en period, men trägen vinner och nu är han kanonduktig.
Det finns egentligen bara en sak som får Ynk att gå ur hand när han är lös ute, och det är grannhunden Isa som han verkligen älskar över allt annat. Ser han henne då drar han. Det går naturligtvis att åtgärda det också, men jag ser inte nån direkt anledning att lägga ner massor av jobb på det, Isa verkar alltid lika lycklig över att se honom.
Åter till den lilla valpen i området.... jag skulle egentligen vilja förklara för husse att han tänker fel när det gäller det där med lös hund och inkallning och lydnad och sånt, men jag lägger band på mig där. Han skulle inte uppskatta det, han har aldrig gillat mina lösa hundar trots att det aldrig ens varit i närheten av någon incident med hans gamla hund, och jag är ju av den uppfattningen att råd ska man ge om man blir ombedd, annars ska man behålla dom för sig själv.
Men jag är ganska övertygad om att det inte blir alldeles problemfritt för honom när han så småningom ska lära sin hund att vara hörsam och hålla kontakt när han äntligen får vara lös ute, om det nu är så att han får det någon gång.
Det gör faktiskt lite ont i hjärtat när jag tänker på att det bara här i området finns många hundar som aldrig någonsin, i något sammanhang, får springa omkring lösa. Kanske är jag lite överdriven med att ha min/mina hundar lösa, men att det finns hundar som faktiskt aldrig, någonsin, någonstans, får springa fritt, det är lite ledsamt tycker jag.
Ja, det var det om det.... mycket svammel om ingenting, men så blir det gärna när jag bloggar.... 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar