Vi brukar ju gå i ide över vintern här, så gott det går alltså. Eller... enda skillnaden mot övriga årstider är väl att jag inte har nån lust att flänga runt och tävla, och då blir livet lite enahanda. Vanliga dagliga tråkiga återkommande plikter finns ju tyvärr året runt....
Men jag skulle så gärna vilja starta startklass med Ynk. Det är ju en omöjlighet när jag går så knorkigt som jag gör, men det vore kul. Mitt hjärta finns ju egentligen hos lydnaden, även om den kärleken fick sig en ordentligt smäll vid senaste regelrevideringen. Nu har jag inte ens orkat bry mig såpass att jag läst det nya regelförslaget, förmodligen håller tanten på att bli gammal... 👵
Det är ju tur att nosework finns, där kan man faktiskt både träna och tävla även om man är gammal och halt och lytt. Fast jag är ju övertygad om att jag har haft medtävlande som varit irriterad på mig när de fått vänta på mig när jag kommit linkande. Men vaddå??? Jag irriterar säkert många utan att jag vet om det, så några till gör ingen skillnad. 😇
Domare och funktionärer och de allra flesta medtävlande har i alla fall alltid varit väldigt tålmodiga och hjälpsamma, och det är ju roligt. 💙
Ynk är ju ett energiknippe som gärna vill ha sysselsättning. När morgonrundan är avverkad och frukosten i bästa fall uppäten, då vill han göra något. Det är inte alltid jag har tid (eller lust) just då, och då hörs det ett visst missnöje från unge herrn. Han är duktig på att visa vad han vill....
Han saknar säkert snälla lekkompisen Jippie, nästan lika mycket som jag gör. Fy sjutton så tomt det är utan min Jippie 💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar