torsdag 9 oktober 2014

Kan nästan allt....

Jo men så är det ju, mina hundar kan nästan allt. I alla fall när det gäller vardagslydnad, när vi kommer till tävlingslydnaden så är det kanske lite annorlunda.

Fick tidningen Hundsport igår och kikade lite snabbt i den och var ju tvungen att testa ett par grejor som det stod om under rubriken Personlig utveckling för din hund....

Dom har ju bra stadga, mina hundar så just stadgan var inte så svår, impulskontrollen var jag lite tveksam till när det gällde dynamitgubben Jippie. Och jag var lite nyfiken på hur det funkade med en godis i min hand och Salza och Jippie sittandes intill och vara tvungen att vänta på sitt namn och Varsågod för att få ta godisen.

Men man ska aldrig underskatta sina hundar... det gick kanonbra på direkten. Fast vi har ju tränat sånt när det gäller att få apportera och såna grejor, fast mat slår ju allt annat förstås. Men det funkade kanonbra, duktiga dogs jag har. 

Och Salza är så söt när man gör såna övningar. Hon sitter och vänder bort huvudet från frestelsen, slänger sekundsnabba blickar då och då, men vänder bort hela huvudet för att slippa se men har stenkoll hela tiden ändå.

Jippie gör tvärtom. Han växlar mellan att kika på godiset och att titta mig i ögonen. Och ju längre han får vänta innan jag säger hans namn desto längre håller han kontakten med mig. Vi har ju gjort såna övningar ibland, han ska titta mig i ögonen och hålla kontakt trots frestelser runt omkring oss. Just den här övningen går ju inte ut på det direkt, men strunt samma, kontakt är ju alltid tacksamt.

Sen så har jag blivit lite frestad att prova en sak som det skrivs mycket om på nätet, och som är en riktig utmaning för inte minst mig själv. Där kommer det att krävas tålamod i stora doser, och det har ju inte jag så våldsamt mycket av. Och jag är inte ens helt säker på att Jippie fixar att lära sig det där, men vi ska i alla fall göra ett litet försök.

Men jag tänker inte tala om vad det gäller eftersom jag tror att vi kommer att gå bet på det här, då slipper jag skämmas efteråt när jag ska erkänna att det inte funkade... att vi inte lyckades... att jag inte kunde lära Jippie det jag tänkt mig.  Det är ju nästan alltid förarens "fel" om saker och ting inte funkar, men i det här fallet krävs det lite mer än så....  så vi får se....  det kan eventuellt finns ett resultat att visa upp nån gång till våren. 

Här är sötnosen Salza hennes första sommar....




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar