En hundig helg...

... utan hund. Det känns alltid lite märkligt att ägna sig åt hundaktiviteter utan hund, och det gjorde jag i lördags. Då satt jag i sex timmar och lyssnade till Eva Bodfäldt som pratade om hur vi blir till en hundmagnet och hur man får ett fint fotgående.

Intressant naturligtvis, och till viss del inspirerande, men på ett sätt lite deprimerande också. Varje gång jag lyssnar till dessa människor som är så duktiga med  hundar, så inser jag att jag aldrig någonsin kommer att nå upp till deras nivå, och det beror till största delen på att jag inte är en tusendel så petig vid inlärningen som vad de är.

Tålamod är inte min starka sida, och även om jag gillar att peta i detaljer så är det skillnad på detaljer och detaljer...    Men imponerande är det, och vetskapen om vad man kan åstadkomma är ju intressant.

Åkte hemifrån strax efter nio på morgonen, kom hem vid sextiden på kvällen och rusade då ut med de hemmavarande doggsen... sen var det inte mycket ork kvar för några andra aktiviteter.  Även om man inte gör något annat än bara sitter och lyssnar så är man ganska så mör efter en sån dag.


Och i morse, efter morgonpromenaden, drog vi iväg till Jippie-träning. Salza och Ibsen fick följa med som åskådare, och när vi efter ca 1½ timma bröt upp från den träningen, då drog vi till skogs så att alla djuren skulle få sitt lystmäte på aktiviteter. Eller.... aktiviteter och aktiviteter...  men att rusa omkring i skogen är väl kanske nån sorts aktivitet det också. 


Det är vid såna här tillfällen jag mest märker av att jag blivit gammal och orkeslös. Förr var det inga problem att vara igång en hel helg med hundaktiviteter, men nu skriker både ben och rygg i vild protest när det blir såna här dagar.


Jag minns en gång på den gamla goda tiden då jag drog iväg hemifrån kl 4 på lördagmorgon för att delta i ett jaktprov 30 mil bort. När provet var avklarat nån gång vid 6-tiden på kvällen satte jag mig i bilen för att åka 25 mil till nästa jaktprov som gick av stapeln dagen därpå. Anlände till motellet sent på kvällen, käkade, rastade hundar, sov gott och gick upp strax efter 5 för att vara på plats i rätt tid för den dagens prov.

När det provet var avklarat var klockan nästan 7 på kvällen, då hade jag 35 mil hem. Kom hem sent, packade upp och fixade och donade, sov gott och var på jobbet klockan 8  (eller kanske 9 ) på måndag morgon..

Och inte var det nåt att gnälla över, det hade ju enbart varit roligt....  i dagens läge hade jag antagligen knappt överlevt dag 1.... 


Jaja... sånt är livet....  det blir liksom inte roligare med åren.....